Kommandoran på Kvarnlycka

Det blåser så hela huset skakar. Då känns det fint att det stått i mer än 100 år. Då lär det nog stå ett tag till. Fast det känns som att Maken kommer få hämta oss nere vid "skillniga" när han kommer hem. ;-)

(Ok - internskämt: Skillninga = skiljet. Nere längs med ån finns det ett ställe där det på konstgjord väg har smalats av och gjorts två kanaler där det är lite strömt. Jag tror att det är kvar efter flottningen. Vi kallar det för "skillninga" och vi brukar skoja om att allt som blåser iväg från gården försvinner längs med ån och att vi får hämta det vid "skillninga".)

Igår åkte Dotra pulka för första gången. Hon har fått en grön "bebis-pulka" som jag drog efter vägen.  Hon sparkade med benen och viftade med armarna och skrattade så hon kiknade.  <3

Igår stängde vi också in fåren i "vinterhagen". Inga spår i snön indikerade att de inte ens går ned till ån för att dricka sen snön kom. Förmodligen har de väl knaprat i sig snö, men nu har de fått en hink. De önskar sig en Thermobar i julklapp. Fast deras husse tycker att det går bra att bära vatten så han får väl göra det då. ;-)

Appropå vinterhagen ... När jag byggde fårhagen var jag helt säker på att jag varit värsta ingenjören och att det skulle ta max 10 minuter att växla om från vinter till sommarhage. Det är helt klart någon som har saboterat för det tog 1,5 timme och massor av krångel och trix och ändringar.
Antingen har någon saboterat, eller också är man inte så himla skärpt när man precis alldeles nyss blivit förälder för första gången. Eller också är det bara så att jag inte är någon ingenjör, helt enkelt. ;-D

Igår hade jag något helt förjävligt ont i fogarna - igen. Det var som dejá vu från graviditeten. Idag är det lite bättre. Nu gör det bara ont överallt annars: benen och högre upp i ryggen eftersom jag spände mig så mycket igår. :-p  Ska ringa sjukgymnasten idag. Har också kollat upp en till sak som Strumpans nya matte tipsade om som nog kan vara bra, men är en kostnadsfråga (just nu).

Appropå Strumpan så har jag fått en hälsning från Bamse som varit på inridning. :-) Han är tydligen jätte, jätte duktig. Man blir så himla glad när man säljer en häst och ägaren verkligen förvaltar den på absolut bäst tänkbara sätt. Då var det som värt det. För det Bamse får nu, hade jag inte kunnat ge honom just nu. I och för sig hade han väl inte haft ont av att gå och "drälla" ett tag till, men det känns fint. Jag är glad.
SKa försöka komma iväg och hälsa på honom vid tillfälle också. Han bor ju inte så långt bort. ;-)

Diverse babbel. Nu har vinden mojnat och jag väntar på att Dotra kanske ska vakna så vi hinner åka på Öppna Förskolan en stund ...

Agnetha

Vi älskar ju att matlaga i det här hushållet och godast blir det ju med bra ingredienser. Bra ingredienser är saker som bra örtkryddor. Vi har haft jättefina basilika (de dog när vi for till Umeå i höstas, inte så konstigt för de behövde vattnas typ 3 ggr/dag :-p), vi har jättefina rosmarin - och till helt nyligt har vi haft jättefina timjan. Först dog den ena, igår bar jag ut den andra som också dött.

Jag: Men varför håller de på och dör för?
Maken: Jag tror vi skulle ha satt om dem.
Jag: ... tycker det är lite överdrivet att dö jag bara för att man har en lite för trång kruka ...

Så nu är det torftigt i köket, det vill jag lova. Men vi har ju världens godaste mat i frysen. Häromkvällen kom till exempel våra underbara grannar och sålde falukorv som är gjort på de djur som gått här, ett stenkast ifrån oss, och betat och solat i sommar. Vansinnigt gott både för kropp och själ.

Första advent och det är vårväder ute.
Häromdagen var det 12 plusgrader och friska vindar. Det känns som att det är tranorna och tofsviporna vi ska vänta på och inte tomten?

Det har hänt jättemycket med Dotra på slutet. Hon orkar vara vaken och "med" mycket längre på dagarna, gåstolen är rena succén (mest i sidled) och hon "pratar" mer än någonsin (hon har ju pratat jämt, men mer än någonsin nu.) Hon är full av bus och skrattar mycket. Dessutom har hon börjat visa prov på både envishet och vilja - toppen tycker jag! :-D Det är till exempel mycket mer sport att få blöjan byttt om man ligger på mage på skötbordet ... Det tycker inte mamman och pappan, men Dotra tycker att det är bäst. ;-)

En jättebra sak som vi fixat nu också är äntligen en tavla på våra bröllopsbilder. Vi har varit gifta i 1,5 år så det var väl på tiden? Det blev så fint. Vi har hängt den i "lång-farstun" (hallen innanför verandan) så man ser den jämt.



Tycker det var kul att göra en sån fin med många bilder på, det är en canvas-bild och inte en vanlig fotoförstoring. Det blev riktigt bra tycker jag. :-)

Förra veckan hade vi ju hundfrämmat eftersom Husse är på sjukhus och matte ute på jobb. Idag ska vi åka till nämnda 7k-hus och adventsfika med sjuklingen i fråga. Tydligen får inte hundar hälsa på sina anhöriga. Dåligt tycker jag. (men jag fattar såklart).

Just det ja ... är man hästmänniska eller?
Läser hästannonser som tidsfördriv och hittar då och då "perfekta" hästar. Att de kostar 40 papp eller mer, det bryr jag mig inte om, men när jag tänker på att tapetsera om i sovrummet så känns det orimligt dyrt ...?

Agnetha

Bästa knepet att vara en så bra förälder jag bara kan, är att vara så "tillfreds" som jag bara kan. Ett sätt att bli det är att varje dag se till att göra något som är bra bara för mig, och helst då göra det alldeles själv.  En stunds egen tid.Min tid. Det är skönt att lägga allt tillrätta inuti. För trots att det mesta är alldeles fantastiskt så händer det ju faktiskt saker som skapar oro och oreda inuti, som måste få vänta, som inte kan få utrymme just när det behövs. Så är det, och så ska det vara. <3 Ibland är den stunden bara att få duscha på kvällen, men ibland får jag lyxa till det. Som idag. Liten somnade i vagnen på vår promenad, det var bara att hugga tillfället i flykten!

Bildkvalitén kanske verkar lite konstig - men jag har medvetet valt ut de bilderna eftersom de fångar det mystiska novemberljuset. Det är taget nu på förmiddagen men det ser ut som sommarkväll...


(Faxi)


(Stjärna t.v och Sara -  Samiras mamma, t.h)


(Samira)



(Gusa)


(Von)

Hos fåren pågår de allmäna små "får-sakerna". De kommer springandes i full fart när de ser mig. (The power of "götta", fast de har inte fått nåt på flera veckor.). Sen samlas de runt. Alla ska nosa på handen, blåsa på min näsa. Titta, lukta, fundera. Mina flickor vill gosa ordentligt. Samira lägger sig i mitt knä ... De gästande tackorna ställer sig på kö. Faxi går runt och luktar och inspekterar. Blänger lite på mig som stjäl damernas uppmärksamhet men finner sig i det också.

Fåren idisslar, tuggar och knaprar lite hö. Blundar mot solen. De kommer fram med sänkta huvuden och öronen bakåtfällda som snälla hundar och vill bli kliade.

En kvart, tjugo minuter - that's all I need ...

Det är så märkligt väder just nu.
Har fått låna hem bästa vovven Isak till låns en liten stund (hoppas jag).  Orsaken till att han är här gör mig orolig, därför var det extra skönt att få en stund hos "lallerna" idag.  Men! Jag kommer ihåg när Isak var en liten skit, då var det också en sån här varm och märklig november. Då var han med mig i stallet hos P hela dagarna. Vräkte i sig hästskit, blev blöt och lerig. Härliga tider!

Agnetha

Dotras Farfar är här och hälsar på i helgen, mysigt!

Igår morse var det dags för Faxi att krypa ut ur sommarkostymen. Jag ville ju ha ett skinn med lååång ull på, men han var lite väl skitig + att jag inte vill göra mat av honom (än), så det var läge för lite klippning.
Det är flera år sedan jag sist klippte får och för Faxi var det första gången så det var lite nervöst. Maken höll i och jag klippte. Han blev inte så där jättesnygg men damerna klagade inte i allafall. ;-) Faxi blev liten och pluttig men han växer väl på sig? Funderar hur jag ska göra för att ha honom kvar, han läre väl behöva sällskap iss ja? Får väl se. Men han är så himla fin - och gudomligt snäll.

Häromdagen snodde jag hem en kanin hos grannen M. :-) En väldigt speciell liten kanin, som pluppade upp i en kull. Inte nog med att han är rexpälsad han har också blå/lila ögon och är helt vit. Han är så söt så. Kapten Blå heter han. Idag var jag till Céline (www.kaninbacken.se) (Céline är förresten värsta inspirationskällan. Hennes kaningård är den i särklass mysigaste jag har varit. För kaninerna har det verkligen mysigt!). I alla fall så blev det en till kanin, Kapten Blå behöer ju en fru?! :-)
Det blev en "äkta" rex, en dalmatin, svart/vit.
Nyss var jag och Maken ute och inspekterade och för en gång skulle har Maken fått döpa ett av "mina" djur. Fröken kanin heter: "Fru Petrell". ;-)

Men ...

VAR ÄR SNÖN?! 
I natt hade jag lite svårt att sova, och låg och lyssnade hur regnet smattrade mot plåttaket. Regn .. Snart december - ingen snö. Jaja ... Att ha svårt att sova när man ammar är ingen hit, faktiskt. Det gäller att ta hand om både kropp och själ så allting fungerar som det ska. Men i morse fick jag sova ut, det var skönt.

Agnetha

Dags att shoppa lite nytt åt Dotra. Nu tycker jag att det börjar bli svårare att hitta bra secondhand kläder. Å andra sidan känns det som att hon haft strl. 62/68 i en evighet nu och verkar inte växa ur någonting? Det kanske är nu de börjar slita på sakerna?

Men nu upptäcker jag nåt. Titta här...



Klipp från en av mina favoritbutiker.

"NYFÖDD: 50-62"
Sen är det Baby flicka - och Baby Pojke.

Alltså jag menar ... ok, klänning kanske inte är så mycket för pojkar (???)  så de kanske behöver en egen kategori. Men bodys, strumpor, byxor: det är ju samma - samma, bara olika färg och en massa "lull" på "tjekläderna" (lull= spets, hjärtan, råsa) och "grabbiga saker" på killarnas: Fordon, tuffa karaktärer, blått.

Hm....

Barn i sig själva är ju rätt könsneutrala. Jag ser inget egenvärde i att klä Dotra "grabbigt". Men det känns som att det mer och mer är att välja mellan rött/rosa och blått ju äldre hon blir?... Det blev en röd mössa och röda vantar (finast o matchade bäst det hon har i övrigt). Och randiga strumbyxor från Villervalla den här gången.

Jag klurar vidare! :-)

Agnetha

Ps, det här är ingen kritik mot er som gillar starkt könsfördelande kläder eller som "inte bryr er".
Tänkte btw att Dotra skulle bli så fin i denna till jul....!  (ingen ironi, här, tycker den är jättefin. Finns på HM!)

Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er, men inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,

Ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,

Som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem,

men sök inte att göra dem lika er.

 Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos

den dag som flytt.

              Khalil Gibran




Jag är så tacksam. Varje dag.  Allt är så underbart och fint. När jag är trött och inte riktigt orkar se hur fantastiskt det är gör det ont i hjärtat, för det är en så onödig känsla.

Vilken oerhörd gåva det är.
Jag önskar att alla som längtar kan få uppleva det här.

Agnetha

I vissa avseenden vägrar jag bli vuxen.
Har designat en ny skylt till våran postlåda. :-)



Close up:



Varför inte sprida lite glädje när man får chansen ...? Jag älskar att få post. Postbilen gör mig glad varje dag.
(det verkar förresten vara värsta mysjobbet: Åka runt och titta sig omkring, lyssna på radio och ha det varmt och skönt och mysigt ... Fast inte så stimulerande i längden kanske.)

Ok, det är skitlöjligt, men  jag står för det. Får väl plocka ned den när Dotra tycker att det är pinsamt om några år?!?

Agnetha

Blev lite inspirerad av andra söta bloggare som gjort "önskelistor", vill ju också göra en, så här kommer den. Den är till Tomten såklart, för jag har varit grymt snäll i år - som alltid! 0:-)

*


Känns lite konstigt att önska sig saker när man är "vuxen"? Jag menar det mesta kan jag ju själv köpa när jag har lust ...? Men det är ju snart jul, då får man väl bjuda till. ;-D

Någon som har provat Stevia nån gång förresten? Är rysligt nyfiken på det.

/Agnetha


*
Pelargonen heter "Noël" - antar att den är svår-ordnad med tanke på minsugraderna. Den är nog ovanlig i "vanliga handeln"?

Ponnyn finns till salu här: http://www.kronblad.com (tillsammans med massor av andra jätte-jättefina ponnyer)

De övriga produkterna kan man köpa om man googlar på Stevia, och på bokhandel/filmbutik/HM/Brandos, Blingit och Elgiganten ... Google funkar?

Han är här! :-)
Ursäkta bildstorleken men jag orkar inte redigera.

Visst är han fin?
Tyvärr så fick jag för mig att han inte skulle klippas, inte helt smart tänkt, för han är både tovig och skitig. :-p Men med anledning av den fina behåringen och att han behövde ett riktigt namn, så heter han numera: Faxi. Jag har lite idéer om att han ska få bli far en gång till, inte bara nästa år, han är nämligen så fin, och gudomligt snäll! <3 Vi får låna klippmaskinen av Svärfar i morgon så han ska klippas. Tur det är så pass varmt! :p

Bredvid honom står en av betäckningstackorna. Vi har några extra i flocken som också vill träffa Faxi. Det är väldigt mysig stämning i flocken. Mysigast är att se hur mina "flickor" är betydligt mer "på" och talar om för de andra vems matte det är som hälsar på ... ;-)

I helgen har vi haft så himla mysigt.
Makens syster med barn o make har varit här och hälsat på. Vi har matat Stinky som bor i en av kakelugnarna (ni har väl läst Mumin?) promenerat i det vackra vädret och bara haft det så himla gott.

Så på det hela taget är läget helt underbart.
Förutom en väldigt stor sak som påverkar mig oerhört negativt "just nu" - IGEN. En fruktansvärt jobbig och hemsk sak som jag inte kan/vill skriva om här för jag har ingen lust att exploatera det här för hela världen. Men det är skit-jobbigt och jag står som en åsna mellan ruttna hötappar och undrar vilken jag ska äta för att inte svälta ihjäl. (Dagens bästa metafor?)

Nåväl.

Agnetha

Den här manicken alltså.
Vilken grej.

Jag var grymt skeptisk men köpte den för att ha hemma "utifall att..".
Idag har vi drabbats av "utifall att .." och jag måste säga att det är en helt fantastisk liten manick. Från panikslagen vrålande bebis till lyckligt gurglande bebis på två sekunder. Och grymt så effektiv den är! Tio tummar upp för den. Med andra ord är vi förkylda. Ur-uselt läge (det är det väl jämt?)..

I morgon kommer BAGGEN! :-)
Det ser vi mycket fram emot.
Vad gäller fåren, för övrigt, så är det så att de numera bräker när de ser mig på gården. Inte bra, inte bra alls. Det är ju en sak nu när vi har tre stycken, men vi tänkte ju ha några fler. Maken säger: "Inget mer godis! och jag får väl hålla med... Jag har alltid lite "götta" med mig annars. Nu får de nöja sig med lite gos. Fast vem vet, det kanske är goset de ropar på? ;-)

Det svider i häst-tarmen ... Ordentligt. Hittade en så himla fin häst till salu också ... http://www.gronagangen.se/web/forsaljningsale/valackar/fylkir.aspx 
Dotra och jag gick och klappade på grannarnas fina "Stor-hästar" idag.  Fast mest längtar jag efter att få galoppera lite. Hovslag och vinddrag. Meeeeen ... Det är nog ett par månader kvar innan jag ska sitta upp. Och frågan är om jag törs?? Jag vet inte vad som hänt, hästar är så stora helt plötsligt? Fast det kanske beror på att den ena grannen har en "riktig" Nordsvensk och den andra grannen har tre stycken "ridhästar" modell halvblod. ;-)

Agnetha

Fick en hälsning från Strumpan idag. Det har gått så bra för henne och hennes nya matte, jag blev så glad. Inte ett dugg förvånad, men ändå jätteglad - såklart!
Sen fick jag en så fruktansvärt fin komplimang.
Jag blev så löjligt glad ... och väldigt, väldigt stolt.



Jag och Strumpan i vintras.

Mitt hästintresse är så svalt just nu, och det känns som att det gör absolut ingenting! Det är verkligen skönt. Gick och klappade på grannens nordis idag. Jag älskar hästar, jag blev alldeles varm när jag såg hur han spetsade de där bruna öronen och plirade på mig under den där "tjocklång" luggen. Sen när vi pratat lite, Vicken och jag, så kände jag mig nöjd.

Det är väl så just nu.
Var sak har sin tid?

Agnetha

Ps...
fast jag skulle gärna ha nåt fint här ute i hagen att gå och klappa på. Men det allra bästa är kanske att vänta tills jag hittar en ny pålle med vind i manen som kan ta mig på flygturer genom skogen?

Jag antar att bild är överflödigt - alla vet väl hur en dammsugare ser ut? ;-)
Nu när vi fått hem våra nya dammsugare så känner jag bara: Men VARFÖR har vi inte gjort det förut?!

Det blev två stycken Electrolux Ultra Silencer, och de är verkligen tysta. När man har på minsta effekt hör man bara ljudet av gruskorn som studsar i slangen!  Det var otroligt skönt att dammsuga med Dotra i selen utan att ta på henne hörselkåpor. Men det är inte bara tystheten som är fördel ...

* Två dammsugare ... Det är oooooootroligt skönt att slippa släpa/kånka dammsugaren upp och ned.

* Det är så lång sladd och lång slang att man inte behöver flytta kontakten!!! Sätter man den på rätt ställe bdåe uppe och nere så räcker det över hela våningsplanet (det betyder: Riiiiiiktigt lång sladd!)

* De är lätta, sex kilo eller nåt. Kommer inte ihåg vad den gamla vägde men det är så skönt med en dammsugare som bara "följer med" snällt.

* Det blir superrent och fint.

* Bra filter = inget "atchi-prosit" efteråt.

* Tystheten: Det går utmärkt att starta och dammsuga även om Dotra skulle ligga och sova, och man kan lyssna på musik samtidigt som man städar utan att använda lurar. :-)


Så, så här lata är vi.  0 :-)

Agnetha

Jag erkänner härmed:

Jag är en nörd.
Jag samlar på Pelargoner.

Jag törs det, eftersom att jag vet att jag inte är ensam om att "gå igång" på Pelargoner. Dessutom tycker jag att det är mycket bättre att gå igång på pelargoner, än sånt som är med i "Outsiders" på Femman på ... ;-)

Jag har haft "ras-pelargoner" (pelargoner med namn) i flera, flera år, men det är först nu jag kommit på vad kul det är. Jag har några gamla trofasta rackare som jag numera vet vad de heter, men önskelistan, den är lååååång. Det är nästan tur att det är "off-season" annars skulle jag nog shoppa ihjäl mig. Finns ju hur mycket som helst!

Tänkte nörda in riktigt och visa några av mina som blommar så fint nu.  Kul att ha lite lyst i novembermörkret!

Först, min absolutaste favorit. Den är så himla fin så man blir glad jämt:



också en som är relativt ny. Att man kan köpa pelargonskott på nätet upptäckte jag nu i slutet av sommaren. Då köpte jag den här. Jag gillar den inte så mycket för den är så där "tråkigt laxrosa", men ... Den är fin ändå. En Stjärnpelargon som heter Ansbrook Pluto.



Också två till. Lite annorlunda "Swiss star Malorca" och "kaktuspelargonen" Mini Czech!






Önskelistan är lååång.
Jag inser ju att jag inte rymmer alla, så jag misstänker att en del kommer att åka ut till förmån för de jag verkligen vill ha. Det är kul med olika.
Just nu längtar jag mest efter Nöel, som är en vit kaktuspelargon.

Helg här i övrigt.
Novemberdimmigt.
Sötaste kaninen Herr Klöver höll på att bita av mig fingret idag. Jag har ALDRIG blivit så styggt biten av en kanin och då har jag haft rätt många, och blivit biten rätt många gånger också (särskilt när jag födde upp). Men aldrig så här illa. Det var ett misstag, så han är förlåten. Men aj, aj. Det gör så ont.

Vår lilla underbara dotter blev fyra månader igår. Det har hänt så himla mycket på bara någon vecka. Sagt det förr, säger det igen, det är helt sjukt underbart att få vara förälder. Måste bara få dela med mig av en bild också ... Dotra gillar att läsa tidningen med oss. Maken tog den här söta bilden, igår tror jag till och med?



Agnetha

Vissa saker gör tillvaron lite trevligare och lyxigare tycker jag ...

Vardagslyx är .....

...  mata småfåglar i trädgården. Så mysigt att höra allt kvitter fast det är November ...
... samlarpelargoner. Så jäkla fina och så häftiga. Blommar som galningar nu. Fint, fint!
... dubblerad städutrustning. Två moppar, två skurmedel, två dammsugare = slipper släpa i trappan och springa fram-och-åter. Skönt!!
... Herr Klöver, våran lilla kanin. Vardagslyx att få klappa på honom. Det är så "tomt" i mina händer efter katterna. Herr Klöver är i alla fall mjuk och len, och han "Kuttrar" lite även om han inte kan spinna som en katt. Inte är han lika mjuk och varm heller, men han har mjuk päls. :-)
... riktigt gott kaffe. Jag älskar kaffe.

....

Skulle kunna vara ...

...  ett par ponnyer! Ju mer jag tänker på det desto mer lockande känns idén. Jag är hästsjuk men vill inte rida/köra. Två små ponnyer skulle kunna leva värsta goda hästlivet här ute på våra fina marker och hjälpa fåren med landskapsvård. De är billiga i inköp och billiga i drift.  Lyx att titta på, klappa, rykta, "hästpyssla". :-*  Vi får väl se. Just nu är det inte läge. Föräldraledigt är ändå föräldraldigt, med allt vad det innebär. ;-)

Var sak har sin tid.

Agnetha

Igår var jag på en barnklädesbutik som finns här i byn. En riktig sån, med bara barnkläder. Jag bad om hjälp (det är en salig röra i butiken och jag hatar att rota).

- Strumbyxor är vi på jakt efter, sa jag.
- Till pojke eller flicka?, Säger expediten och sneglar på Dotra som för dagen är klädd i lila byxor, svarta tossor, svart/vit/blå randig jacka och en röd/vit randig mössa.
- Till ett barn. Svarade jag.

Hem kom vi med strumbyxor i svart, rött och vitt, precis vad vi behövde, plus lite till. Inga volanger och inget lull, bara "plain simple funktionella strumbyxor".

I morse var vi ute och kastade sopor. Två kvinnor var ute och gick och, om jag inte skrivit det förut så är det ju så att en baby är värsta conversation-piece.
- Är det en liten kille? Frågar en av kvinnorna. Dotra hade på sig en vit body med stjärnor i olika färger, ett par svarta strumbyxor.

Det här är inte första gången någon tror att hon är en kille. Det är ofta - OFTA - som jag fått höra folk säga han/honom och att folk förutsätter att hon är en liten kille/grabb.
Så länge barn är så små att de inte kan välja själva så är de ju utlämnade till föräldrarnas tycke och smak. Varken jag eller maken är särskilt mycket för "rysch-pysch", ljusrosa eller ljusblått. Därför har det blivit sånt som kallas för "unisexa" kläder. Typ sånt här (Dotra har alla dessa plagg. ;)


(www.villervalla.se , www.lindex.se och www.hm.se )

Unisex är ju kläder som både killar och tjejer kan ha, men ändå verkar det som att det för tankarna till något grabbigt ...?

Jag är ingen rabiat feminist och jag är absolut inte för att sudda ut könsgränserna. Jag gillar färg och funktion. Framförallt funktion. Dotras garderob består till mångt och mycket av funktionella plagg, men när hon var på sin fasters bröllop i Augusti hade hon på sig klänning. :-)
Problem blir det ju när man blir begränsad av sina kläder. Det är onekligen svårt att klättra i träd i klänning och högklackat, så är det ju bara.

När jag var liten önskade jag mig en råsa prinsessklänning, och älskade mina "tjejjiga" my-little-ponys. ;-)
Jag misstänker att Dotra också kommer önska sig råsa klänningar så småningom. Vi lever ju i det samhälle vi gör, på gott och ont. Var sak har nog sin tid?

Funderar vidare!
Agnetha

November - den varmaste i mannaminne?
När det blir November brukar jag alltid tänka på när jag jobbade hos S. Dimman som låg strax ovanför stalltaket, klaffset från leran och doften av hösilage som satt i allt, allt - allt! Jag vaknade på natten av att min kudde luktade hösilage. Det var som att solen aldrig nådde ned genom dimm-ridån. Nyanlända hästar från Island, ruffsiga och yra. Osäkra. Fölungen som började bli stor. Vinterraggiga hästar. Det eviga regnet. Trasiga cyklar i hög bredvid stalldörrn. Roliga felsägningar med Isländsk grammatik på Svenska ... Livsfarliga skenturer på övertända och kanske inte helt tränade hästar.
Det brukar jag tänka på när det blir November. Jag vet inte varför just det känns så extra påtagligt? . Det är elva år sen i år. Det har hänt en hel del.
Det var då det.
Ett annat liv. Andra drömmar. Andra tankar.



Här är min plats på jorden, nu. Bild från i Juni. Längst ned i dåvarande hästhagen. Bamse i förgrunden. Jag hade väl haltat mig ned dit av någon anledning. Kanske för att mysa lite med hästarna? Jag försökte blåtona ån nere i högra hörnet men det blev visst inte så bra.
Kanske någon vecka, några veckor, innan Dotra kom till världen. Så mycket som har hänt och förändrats. Både "praktiskt" men också rent "andligt" ...

Alla har sagt, om Dotra: "Njut, för det går så fort!". Häromdagen var vi iväg och träffade några andra mammor och bebisar från vår mammagrupp. Ja, det går verkligen skitfort. Dotra är ungefär en månad äldre än de övriga vi träffade, det märks. Poff! sa det så var hon mer ett litet barn än en liten bebis, även om hon fortfarande är bebis. Jag har njutit varje dag, och fortsätter. Det är helt fantastiskt häftigt att se hennes sociala gensvar nu som inte fanns tidigare. I morse efter frukosten satt hon i mitt knä och vi "morrade" och skrattade åt varandra.

Fåren!
Men fy såna "underbaringar" de är! De är så otroligt roliga. Jag som är en utpräglad kattmänniska kan inte låta bli att se likheterna. De är fräcka, intelligenta, gosiga och gör precis som de vill! De har kommit på att de kan gå in i höboa när vi ska fylla på i höhäcken ... (visst skrev jag om det?) igår försökte jag fösa ut dem, och när jag föste på Samira sa hon (mellan tuggorna): "-  Ja, träng dig förbi du om du ska, jag makar lite på mig så du kommer förbi ... om du drar in magen alltså ..." ;-D 

Samira alltså. Det är henne vi har till låns. Klart största personligheten. Om hon skulle sätta den sidan till skulle man behöva en lyftkran för att flytta på henne. Hon är så himla rolig. Hon "fintar" iväg sina kompisar för att komma åt allt godis själv. Hon försökte KRYPA in i höboa när jag stängde dörren så hon inte fick följa med mig. Hon ställer sig på bakbenen för att kika på Dotra (!!).
Kan man annat än bli fascinerad? Älsklingstackan är dock Vón. Kanske för att hon verkar gilla mig för att jag är hennes matte och inte för att jag har gôtta i fickan. ;)

Långprata idag.
Over and out!

Agnetha