Snål?
Johan (snickrar på innerdörrarna på verandan): - Ja ....hurså?
Jag: - Sicken tur, annars hade jag nog köpt en häst nu ...
Bild fräckt lånad från annonsen: http://www.hestaleit.is/page/view/18300.html
Så jäkla läcker! Ser ut att vara trevligt byggd ut också, och rör sig trevligt. :-9
Men ... femti tusen för en oinriden treåring från Island med halvmedioker (??) stam? Det är inte den där bläsen värd. Även om det är coolt. Men hela hästen i sig ser jättefin ut, och söt. Den som köper henne får nog många fina stunder, man blir ju glad bara av att se en så fin häst.
Men....
Så kan det vara. :-)
Igår rymde "lallerna" för första gången. Jag (och Dotra) och grannen J stod ute vid vägen och pratade och pratade när hon plötsligt utbrister: Nämen ...! När jag vände mig om såg jag tre förvirrade får som dök upp bakom trädgårdstaketet. De "går på hink" och följde snällt med till hagen. Sen har de hållit sig innanför. Peppar-peppar? ;-) Jag tycker det är lite humor att de smet. Det är ju en sån får-grej. Sånt som man får räkna med kan hända. Särskilt nu. Betet tryter och höet smakar väl inte riktigt. Rymmer de igen blir det husarrest ett tag så de får mata in sig på höet, också kanske det hinner komma lite snö.
Egentligen vill jag skriva mer om det jag skrev om igår. Anna Wahlgrens metoder och "barn till varje pris?". Men jag vill verkligen tänka till och formulera mig klokt då. För jag är kritisk mot båda, samtidigt som jag inser att det faktiskt finns de som fått hjälp med bådet det ena och det andra ... och det kanske i sig - är bra...?
Maken ledig idag! :-)
Vi väntar just nu på att Dotra ska vakna efter sin "morgon-lur" så vi kan åka till hennes mormor och morfar och hälsa på.
Agnetha
Grubblar ...
Och på Anna Wahlgrens Barnaboken "Sova-hela-natten"-kur.
Båda ger mig oerhört blandade känslor.
Det grubblar jag på idag.
Agnetha
Lycka & Kärlek
Idag ska jag kosta på med lite bilder i bloggen. :-)
Först ut, Det Absolut Finaste Vi har ... 
:-)
Det är få saker som är så mysiga som att vara "nakenfis" i grönvitludd-filten. Då blir man så där glad!
Det är så fantastiskt underbart att få vara förälder till en så underbar liten unge. Det finns inte ord som kan beskriva hur underbart det är. Kärleken är stor, så stor ... Det är så stort och så vackert att det inte går att skriva om det på ett vettigt sätt. Orden känns futtiga och små. Det är som att fånga en dröm och föra ned den i svart och vitt. Det går bara inte. Jag älskar dig - Älskade unge, om du någonsin läser det här.
Att beskriva hur trött jag är efter snart fyra månader med ofullständig sömn är däremot inte så svårt.
Igår stod jag tillexempel i en lite mindre butik, skulle köpa cocos. Jag står mitt i butiken och kassörskan ropar:
- Letaru efternå?
Varpå jag ropar tillbaka:
- Ja... Strössel!
- Står där på hyllan mitt framför dig!
Jag stirrar på burken med strössel och tänker: "Det där är fel..."
- Inte Strössel alltså... utan sånt där vitt som man strör uppepå ... eh... eh... COCOS!
Jösses, smart som jag vet inte vad. ;-) Visserligen har jag kunnat häva ur mig dylika saker innan jag fick barn också, men nu är det upprepat igen och igen och igen och det ena tokigare än det andra. Häromdagen frågade jag hunden Isak följande:
- Jaha, och vad luktar du dig i för rull då?
Men det är det klart värt. Livet är underbart. :-)
Jag har stickat klart min sjal.
Efter TREDJE försöket orkar jag inte göra om även om den blev väldigt o-perfekt och ganska dålig (ytterligare tecken på undermålig sömn?) : 
Garnet är fint i allafall. Och den är varm.
Kom på att jag ska sticka en i mindre format till Dotra också. Fast hon får det grön/vita garnet. Matchning mor/dotter är inte riktigt min grej.
också en bild på utsikten från köksfönstret: 
"Lallerna" gillar att ligga så de kan kika in genom fönstren. Det syns att de ser när man rör sig i fönstret. Det är jättemysigt. Notera också vad fint en av våra phalenopsis är på väg att börja blomma. Tre av de har jättefina stänglar nu. Ser fram emot fin blomsterprakt i vinter. :-)
Och till sist...
Vetevärmarna ...
Här i landstinget Gävleborg har man en gemensam regel som gäller för alla förlossningsavdelningar. Jag, lite blåögd sådär, tänkte att det är lika överallt. Det är det inte. Det är olika på olika sjukhus i olika landsting. Jag har fått flera olika svar från samma landsting med olika rutiner. Det hela blev ju då jätte-jättestort, plötsligt. Så där rysligt många landsting finns det ju inte i Sverige, men gud vet hur många förlossningsavdelingar och ska det vara så måste jag nog fråga samtliga ... :-p Så jag tappade gnistan.
Om jag någon mer gång för förmånen att föda barn , då får jag helt enkelt med både egen micro och vetevärmare. Maken ska väl ha nåt att göra han också, tycker jag. ;-)
Agnetha
Bära Barn
Varannan gång jag ska skriva in min blogg-adress så skriver jag fel.
Dålig koll på läget, det säger jag nu ...
Idag var jag och Dotra och storhandlade. Hon åker i bärselen och jag, min vana trogen, pratar med henne hela tiden.
"- Nu ska vi ha mjölk, nu ska vi ta ett paket ägg, den ser bra ut, också var det lite kaffe ..."
Det är jättemysigt. Men folk glor. Är det så underligt att prata med en tremånaders baby egentligen?
Jag pratar med henne nästan jämt, i synnerhet när vi gör saker, typ handlar, hänger tvätt, pysslar och sånt. Tycker det känns bra och jag tror att det är bra också?
Klart att hon inte "förstår" vad jag säger, men...
Folk få glo bäst de vill. ;-)
Det är värsta "conversation-piece" att bära ett barn förresten. Många kommenterar vad praktiskt det är, vad mysigt det ser ut och så. Det är roligt, tycker jag.
Över huvud taget är det väldigt lätt att få kontakt med "folk" när man har ett barn. Så många som helt spontant berättar att de själva har barn och så. Det är kul tycker jag.
Dotra är den ljuvligaste. Hon har världens leende och är så god och glad. Dagens klyscha men hon är det bästa som hänt i mitt liv. Det är underbart att vara mamma. <3
Agnetha
Tacksam
Genom fönstret ser jag bort över ängarna och där borta börjar skogen (den bästa). Bakom huset har vi fårhage, skogsdunge och forsens brus. Nedanför huset gör sillviks-ån en jättevik och det är så vackert att se vattnet spegla just den dagens väder, glittrande krusningar soliga dagar när brisen ruggar vattenytan, tyst, stilla, ljusgrå spegel en dag som idag.
Det är så skönt.
Just idag är jag så glad och tacksam över att jag bor här för det var precis det sceneri jag behövde.
Jag har trivts bra både i Umeå och Västerås men ... bäst trivs jag nära naturen. Det är skönt.
Bäst idag var mys i fårhuset med Dotra.
Tackan Von är den gosigaste, fast hon var den skyggaste från början.
Agnetha
Som en bortiblekad abborpöppel ...
Nu blir det gnälla av, så gnid nu händerna ni som tycker att jag är tvångspositiv för här ska ni få höra ...!
Läser just nu Torgny Lindgrens klassiska "Ormens väg på Hälleberget" och blir så medryckt i historien att jag knappt kan lägga ned boken, samtidigt som jag skrattar så jag kiknar åt helt underbara uttryck och sätt att "se på saken".
Lånar därför uttrycket bortiblekad abborpöppel. För sån är jag idag. Som en bortiblekad abborrpöppel.
För sjuhundraelfte gången (och det är ingen överdrift!) har jag mjölkstockning .................
Blev tipsad (varnad?) av J att det kan vara en bakterieinfektion, men på Ammningsmottagningen sa de att eftersom det går över efter något dygn så är det förmodligen inte det. Men att det ju är nog så jobbigt ändå, och det vet jag nog .... Jag blir väldigt allmänpåverkad, trött, orkeslös, matt, ont i huvudet, febrig ... också gör det ju så s****ns ont.
Föda barn? Nemas problemas, men ammning alltså, inget för veklingar ... :-P
Min bil är död.Troligen batteriet. Min kära Handy Man (maken) mekar. Tack för det säger jag och tar ännu en stund på soffan.
Så, även Super Woman har sina mindre bra dagar. Men jag står här och småler när jag skriver. För det känns inte så illa, ändå.
Agnetha
Skjona <3
Pinsamt, barnsligt, fånigt, löjligt - ÄLTANDE ägnar jag mig åt.
Den här hästen betydde väldigt mycket (allt?) för mig när jag var barn. Hon var den första Islandshäst jag någonsin satt på och hon ja... Titta på henne. ;)
Bilden har jag lånat från Annonsen (http://www.blocket.se/gallivare/En_go_och_relativt_pigg_pensionar_36592281.htm?ca=1_4&w=1)
Igår satt jag och rotade i mina gamla album och tittad epå de gamla bilderna av henne. Bläsen har blivit lite bredare och röda pricken mitt på magen är också alldeles blek nu ...
Hon är ju igång och rids tydligen för fullt så egentligen är väl inte "snart 27" en ålder på en häst.
MEN ...
- Hon är lastgammal
- Jag vet inte vad hon varit med om under alla dessa år, inte hon som säljer henne nu heller som inte haft henne alls länge
- Det är väääääldigt långt till och Gällivare
- Jag ska absolut inte ha någon/några hästar nu på flera, flera år
Men det känns som ett spöke från det förflutna som bara "pluppade upp".
En sån här sak då, fatta och förstå att den här hästen kom till Sverige som femåring - inget eksem!
Har man inte benägenheten så har man inte?
Mitt hjärta blöder. Jag vill så gärna se henne, klappa henne, sitta på henne, ge henne ett varmt, skönt och kärleksfullt hem att ...
... men jag vet. Det ska inte bli så.
Men ...
Åh, suckar med ett leende gör jag när jag skriver. Sitter inte och deppar, men det gnager i mitt hjärta. Jag tittar ut här på min fina gård och tänker att här skulle hon kunna få bo ...
Nä, nu får jag ge mig. :-)
Har fått sovmorgon (ensam!) och ätit frukost (ensam!) så nu är jag redo för nya äventyr hela dagen lång.
Agnetha
Komplicerat
Pratade med förlossningskliniken där Dotra föddes idag. De sa att de skaffat nya värmare som är vattenbaserade och minst lika bra som vetevärmarna. Jag frågade om de bytt nyligt, det hade de, förra veckan. Hon som jag pratad med sa:
"-De vi hade innan var också vattenbaserade men det var rena blaha-blaha".
Ohja, det skriver jag under på. Det är enda gången jag var arg under förlossningen, när de kom med den där ljumma plastpåsen.
Jag är förresten urdålig på att hålla reda på kommentarer. Jag läser alla för de kommer till mailen men jag har svårt att publicera dem. Förlåt för det om någon nu tar illa vid sig.
Diverse:
1. Iphones år hållbara. Min telefon åkte på lite stryk häromkvällen. Ganska mycket stryk. Till min stora glädje fungerar det att ringa och prata, SMS:a, Spela Angry Birds, lyssna på Spotten och ta kort. Men den har inte möjlighet att ge ljud ifrån sig, alltså fungerar inte ringsignaler och sms-signaler ... Men den kan vibrera.
Med tanke på vad den råkade ut för är jag väldigt förvånad över att den ändå fungerar så bra.
2. Lanolin. Dagens bästa tips mot torra händer: Gosa med ett får, eller tre. Mina tre tackor är så tama. De står och trängs för att bli kliade. Kryper nästan upp i famnen och är bara ljuva...
3. Vacker höst. Vilken otroligt vacker höst vi fått. Vackra dagar avlöser varandra, men det börjar bli dags för vinterjackan tror jag.
4. Jag är/har varit helt sjukt trött. Trött in i märgen. Inte alls bra. Styr vidare med avslappningsprogram, mycket vila, träffa energigivande människor, utomhus, och egen tid. Jag är tyvärr lite påverkad av hösten, är jag rädd. Så det gäller att vara uppmärksam och noga med att fylla på med energin.
5. Har precis läst Marianne Fredrikssons Kains bok. Lästen den som tonåring, den ger lite mer nu vill jag lova. Vilka otroliga tankar, djup, ger förståelse. Läs den.
Maken lagar mat. Dotra tittar på. Livet är underbart och jag är lycklig.
All kärlek!
Agnetha
Värmer vidare ...
Mina efterforskningar om Vetevärmarnas vara eller icke på förlossningar är ganska spännande. :-)
Det mest spännande är att ett svar där man hävdar att det är fruktansvärt ohygieniskt att använda vetevärmare och det är absolut inte tillåtet för patientsäkerhet. Lustigt med tanke på vad många som säger att det är helt ok och till och med rekommenderas ...
Fast det som nästan är ändå mer spännande är att ett sjukhus har sagt nej efter att en kvinna brännskadats! På ett annat sjukhus (där blev jag faktiskt uppringd!) hade de också varit med om det, därför hade de bestämt en massa säkerhetsrutiner. Personen jag pratade med förklarade att även om vetekudden inte känns så varm när man tar i den, så kan det bli väldigt hett om den får ligga en stund. Har kvinnan då fått epidural så känner hon inte när det blir för varmt, eftersom hon, citat: "inte känner något alls då".
Det jag funderar så här i efterhand är vad man ska med en vetevärmare till när man är så bedövad att man inte känner värmen...?
Svaren hittils: 14 stycken
JA: 12
NEJ: 2
Hoppas jag räknade rätt nu... Är lite vimsig ... Det verkar dock vara lite olika. En del har svarat att man inte tillhandahåller värmare men att man givetvis får använda om man tar med själv.
Sen är jag lite fundersam på hänvisandet till att det brann i Gävle. Det var tydligen en HANDDUK och inte en vetevärmare som började brinna...?
Ska forska vidare i det här, just nu är jag egentligen för trött för att orka tänka. Ändå känner jag mig så där märkvärdigt skärpt nu igen ...? Men jag är ruskigt trött. Trött och sliten.
En hästgrej förresten:
Jag hittade min "barndoms" älskling på Blocket. Hon har hunnit bli 26 år men är pigg som en nötkärna. Jag kämpar för att hålla fingrarna i styr och inte slå till och köpa henne...... :-o
Jag kände igen henne direkt på bilden men var ändå tvungen att ringa och fråga om det verkligen var hon. Massor av minnesbilder dök upp i mitt huvud. Barbacka på den där takåsen till rygg, enhörningen hon har tecknad på rumpan, den enorma vita manen som fladdrade i ansiktet när hon galopperade i skogen. Den stora läppen som hon släppte ned på stallgången när man stod och ryktade ... Farten, Urkraften ...... Ja, kärleken, den kärleken. En av de största anledningarna till att jag inte köpt henne är att hon har en resa på över hundra mil hit. Jag skulle så himla gärna vilja ha henne här hos mig, och ge henne ett sista, gott hem som tack för alla fina stunder ... Tur man är nuftig, ibland i alla fall.
Agnetha
Kampen om Vetevärmaren
Det här ska bero på att man bestämt så i Landstinget Gävleborg efter en brand på förlossningen i Gävle som involverade en vetevärmare.
Det här gjorde/gör mig förbannad eftersom det är den enda smärtlindringen jag använde mig av (hemma).
Extra förbannad blir jag eftersom jag förstått att det är "kutym" att man får använda vetevärmare typ överallt annars ....
Men jag är inte säker på det så jag tänkte ta reda på det och ta lite strid för det här.
All form av icke-medecinsk och effektiv smärtlindring måste väl vara toppen, eller?
Det kommer mer om detta, var så säker. :-)
Agnetha
Skärpt
Men hela tiden gör jag små "missar" som, när jag inser dem, gör att jag förstår att jag är ruggigt mossig i huvudet. Det tar på krafterna att amma.
Igår stod jag till exempel länge och funderade vilken den godaste feta-ost sorten är, som vi alltid köper. Jag kom inte på, så jag tog en som såg bra ut. När jag kom hem hade jag inte ens köpt fetaost, utan getost. Snarlikt, men ändå ett misstag.
Nyss tog jag ännu en macka. När jag tog första tuggan ser jag att det ligger en halväten macka bredvid mig.
Det händer småsaker hela tiden som på minner mig om att ja, jag är rätt vimmelkantig, inte särskilt skärpt och ganska mossig.
Agnetha
Stund
Skönt att bara sitta och "tom-glo". Det säger jag nu ...
Min ljuvliga dotter har kommit på hur man gör för att krypa... Ja, hon kommer ingenstans än så länge men igår fick hon upp knäna och armarna och tog ett kryptag. Hon är bara tre månader så det är ju tok-tidigt ...! Jag blir alldeles förundrad - och mycket stolt. Rulla runt har hon ju varit proffs på några veckor. The Mama-Boot-Camp, eller medfödd talang? ;-) Hoppas på det sistnämda. Jag känner ingen stress/brådska att hon ska göra si eller så. Men det är fascinerande att följa henne.
Hon är god och glad som en solstråle och söt som smultron!
Det är dags att börja sticka en halsduk nu av mitt garn. Det ska bli kul. Har också börjat sortera ullen från Gusa och Von. Den är jättefin. Ska bli kul att spinna på den också. Fåren stormtrivs vad det verkar. De är hur mysiga som helst. Oerhört tama och keliga. När jag sätter mig ned kommer de och vill bli kliade, och kryper nästan upp i knäet på mig, särskilt Von. <3 Det är häftigt med får, jag kan inte riktigt sätta ord på vari det häftiga ligger. De är som ... fän, på något vis.
Är lite sugen på att fara ut och rida. Det är ju rätta årstiden nu. Vackra, svala höstdagar. Grusvägen är mjuk och sviktande, inga insekter och naturen är så vacker. Men ... bara lite. Jag ska/kan nog iöht. inte sätta mig på en häst än på bra nog länge eftersom fogarna spökar som de gör och det bara är tre månader sedan jag föddebarn. Men lite suger det i hästtarmen, men mest efter att rida, inte att ha häst själv.
L I T E svider det att jag faktiskt sålde Bamse, för det hade ju varit kul att ha honom på tillväxt, egentligen var han ju som gjord för det. Men varje gång jag får ett gulligt SMS från honom och hans nya matte så känner jag att det var helt rätt att sälja. Bättre matte och bättre hem kunde han knappast få.
Bla, bla, bla.
Nu ska jag göra något som är lite mer lukrativt -sortera ull!
Agnetha
Rätt
Maken ledig idag. Han och Dotra tog en promenad på morgonen och jag tog med mig ett fårskinn och lite "får-götta" ut i fårhagen och satte mig i solen. Det hela slutade med att jag hade två tackor liggandes bredvid mig och en som halvsatt i mitt knä. Det var en häftig upplevelse. Samira var väldigt tam, Gusa var lite tam men Von var väldigt skygg är de kom, och nu är de så här tama. Det är tacksamt att de är så kortklippta nu, lätt att klia på de - det gillar dom. Och jag. ;-)
Det kändes symboliskt att sitta på ett fårskinn. För det är ju faktiskt en del av syftet med att ha får. Jag tänkte att det är skönt att ha så tama och välhanterade djur när det kommer till den mindre roliga delen av fårägandet (som involverar fårskinn). Just de här tre är ju inte tänkta till nåt sånt än på många år men ... Ja, det känns skönt.
I övrgit har vi haft en toppendag med liten utflykt för hela familjen. Dotra har fått en ny säng här på nedervåningen så nu kan hon "dag-sova" nere igen utan jox. Den gamla vackra barnvagnen som hon haft hittils har ju varit för liten ett tag och köksgolvet är för spännande för att hon ska kunna sova där.
Vi fikade ute i trädgården idag. Dotra fick sitta i sin babysitter, hon pratade med en av flamentanz (stavning) rosorna. Spännande med grönska! Vi planerade lite för trädgården till nästa år. Syrenhäcken behöver få sig en duvning och vi vill plantera träd. Trädgårdsmöbeln ska skrapas och målas och vi ska köpa ett parasoll och ...
Det är en vacker höst vi fått.
Livet är härligt!
Agnetha
I det fria
Är oerhört glad över att vi faktiskt rodde i land det här projektet nu i höst, eftersom jag är hemma på dagarna. Det är jättespännande att se hur fåren beter sig. Idag har de varit på upptäcktsfärd i den ganska stora hagen och dessutom gjort upp rangen. Man måste nog vara tjockskallig om man ska ge sig i kast med "Sheep-manship" ;-)
Lite bilder:
Fåren är så pyttesmå jämte hästarna. Det är så jag hajjar till när jag ser de ute i hagen. Pluttarna. ;)
Det var nog skönt att komma ut till gräset. Samira tog en stor tugga och sa som Pippi Långstrump:
"Det gäller att passa på men's de finns ån kvar .." ;)
Utan lång-ull ser man ju färgen. Tycker att Gusa har en cool färg. När jag började fundera så är hon ju typ Tan-tecknad? Som en tan-kanin alltså. Eller en rottweiler, dobermann, ja ... så. Fast på kanin skulle man nog säga otter eftersom hon är vit på buken. ;-) Det lilla leopardmönstret gillar jag också. Kul med individuella individer i flocken. ;-)
hm...
Ja, Baggen gick vi förbi och hälsade på häromdagen, jag och Dotra. Han är ju kvar med sina grabb-kompisar ... Men söt här han, eller hur?
Drömmen är att Samira (som vi har till låns men hennes lamm blir vårt) får en ljusbrun tacka med ungefär samma teckning som Baggen. Samiras mamma Sara är en sån, ljusbrun med vita tecken. Drömma kan man ju ... Jag sätter ganska stor slant på att vi kommer få tre lamm, och det blir tre baggar.
Detta om detta.
Agnetha
Pryttlar och Pinaler
I helgen fick vi till skänks en jättefin gåstol. Den är ju använd och den var lite skitig men nu är den ren och upp-putsad och väntar på att Dotra ska bli några månader äldre. Den ser ut att vara av precis en sån modell som vi ville ha, med lite mer stöd för ryggen. Perfekt, säger jag.
Jag älskar second hand, i synnerhet vad gäller barngrejer. Maken påminde mig dock i helgen om att jag i början av graviditeten var helt obstinat och inställd på att allt skulle köpas nytt-nytt. Då kändes det på något vis viktigt. Som att barnet skulle ha det allra bästa. Men vad är det som säger att nytt är det bästa? Så kändes det då. Men jag kom ju till insikt ...
Saker till babys/småbarn, de används under så himla kort tid. Ta gåstolen till exempel. En ny gåstol kan kosta fem-sex hundra kronor. Den används i ett par månader. Babygym samma sak. Man kan få betala hur mycket som helst om man vill. Har man flera barn så kan ju de använda det men ... Efter några ynka månader är det "över". Saker som bara kan/ska användas av riktigt små barn, under en kort, kort tid.
Det handlar ju inte bara om pengar. Det handlar om sopberget också. För det är väl där det mesta hamnar till slut..? Kläder en annan sak. Vi har köpt en del nytt till Dotra, men efter några tvättar så ser man ingen skillnad på vad som en gång var nytt och vad vi köpt som är använt av någon annan innan. En fördel med begagnade babygrejer är ju också att de flesta gifter är urtvättade och bortvädrade.
Det mesta till Dotra är nog begagnat när jag tänker efter. Den fina bärsjalen fick jag av en kollega (som aldrig använt den). Våra bärselar köpte vi, den ena av en kompis, den andra på en sk. bytardag. Den ena använd och den andra helt ny. En ny Baby-Björn kostar ju åtskilliga tusen. Tror vi har lagt ut en femhundralapp totalt och nu kan både jag och maken bära utan att krångla med att ändra inställningar. Vagnen köpte vi till mindre än halva priset mot en ny. Babysittern som vi använt mest köpte vi av grannen. Spjälsängen är den som jag och mina syskon sov i ... Men alla bädd-grejor, madrass, täcke, lakanen, filtarna ... är nytt.
Pengar är ju pengar. Nya grejer fungerar ju också såklart, men en sparad krona kan man ju göra något roligare för som kanske håller lite längre än de där månaderna då man behöver en gåstol...?
Second hand is the shit.
Det säger jag nu ...
En annan grej som jag tänkt på är det här med leksaker. Kolla här, här är Dotras absolut bästa grej från första stund:
Ett spöke som Dotras kusin gjort, väldigt enkelt med lite tyg. Dotra har älskat, och älskar den. Ingen annan färg-glad "riktig" leksak gör henne så glad som "Spöket". Visst ser han sympatisk ut förresten? Babysitter och babygym i all ära, men Dotra spenderar mesta tiden liggandes på en filt på golvet. Numera har vi en korg med (Dotras) leksaker i på golvet, men de (små) barn som kommer hit fastnar alltid vid kopparbunken där vi förvarar ved och äggkartonger till eldning i kakelugnen ... :-) Vem behöver Nalle Puh när man kan få leka med en äggkartong? ;-)
Agnetha
Månskensbönder
Nu har de kommit.
Det blev ingen promenad utan de fick åka och lika bra gick det och alla blev glada. Sto-Bo (fd. vindskyddet) blev JÄTTEstort med tre små tackor i. Så himla mysigt. Det känns som början på en era på nåt vis, våra första tackor. Inte för att vi ska ha någon jättestor drift med får men det känns som en del av att vi bor här, som en pusselbit i en helhet. Fåren ska fylla en viktig funktion: Hålla öppet kring gården, särskilt längs med "sjölanne", alltså marken som löper längs med ån. Dessutom kommer de att ge kött, skinn och ull och trevnad. Det är vackert med får.
Chokladbruna fröken är alltså Samira som vi fått låna, det är vi jätteglada för. Hon ska betäckas och lammet/lammen till våren tillfaller oss. Bredvid Samira på bilden står Gusa, hon är svart/röd i färgen med lite vita tecken på huvud och kropp. Längst bak står blygisen Vón som är svart med vita tecken.
Häftigt är det!
Jordbruksverket ska ha sitt de också. För att vi flyttade fåren en hel kilometer måste en speciell blankett för "förflyttning" göras. Helt fantastsikt - eller hur? Det borde ju finnas en gräns för hur många får man får förflytta och hur långt för att man inte ska behöva skicka in en anmälan. Jag menar 3 får från en gård till en annan i en liten, liten by? Det är väl en sak om man ämnar köra 50 stycken 15 mil ... Det är mycket med det byråkratiska.
Om cirka en månad kommer baggen Baggen.
Agnetha
