En god förebild
Läser i vad jag tycker är en uppkäftig och ganska bra sk. ”feministblogg” om vikten av att passa sig för Disney-prinsessor och att istället köra på med Pippi. Det här har jag hört förut, och jag har också tänkt det. Men …
Jag älskade Disney när jag var liten. Ariel i Lilla Sjöjungfrun var en stor favorit. Jag gillade också Jasmine i Aladdin speciellt. Sen läste jag genusvetenskap och vaknade upp och insåg att ingen kvinna som gestaltas i Disney-filmer klarar sig själv. Inte det minsta: Till och med Mulan (som måste bli man för att klara sig någorlunda) har hjälp av en manlig häst och en manlig drake. Tänk efter, drömmen om prinsen är väl en sak, men det är män, män, män. Nå, i Askungen är det väl Fairy Godmother som står för ”fiolerna” förståss.
Jag tycker inte att det är ok det som händer i slutet av Djungelboken: den lilla flickan med vattenkrukan som sjunger (fritt citerat): ”jag är den som gå till källan, tills jag själv en make får …” Inte ok. Men – jag älskade Disney och jag blev en upplyst och klok kvinna som inte låter mig hindras av att jag är kvinna (inte vad jag vet i alla fall?)
Men över till Astrid Lindgrens figurer. Pippi alltså. Det är ju ett rekorderligt fruntimmer, det kommer man inte ifrån. Men hon är så dragen till sin spets så hon blir ”overklig”. Däremot finns det högst verkliga kvinnor runtomkring henne, kvinnor som man nog faktiskt kan relatera till verkligheten: överdrivet, omtänksamma och hysteriska Prusiluskan, Tommy & Annikas präktiga Hemmafru mamma … Tidigare nämnd feministbloggare puffar också för Emil och där står ju de kvinnliga förebilderna på rad – eller? Emils mamma, som vrider sina händer och skriver i den blå skrivboken, till synes helt utlämnad åt Antons raseriutbrott och stackars Emils alla upptåg. Ida, vars enda krav här på jorden är att få rotmos till middag (som hon sjunger i ”Lille-Katt”). Vidare har vi Lina som bara vill en enda sak här på jorden … Krösa-Maja, Fru Petrell. Inga vidare förebilder – eller?
Bäst tycker jag nog om Ronja. Men inte ens hon reder sig själv när mörkret faller och grådvärgarna kommer. Ja, men hon är ju ett barn – tänker du nu. Men hur hade det sett ut om det var Birk? Men! Just det – Ronja räddar ju Birk (när han ramlar ned i Helvetesgapet). Det är starkt, och omhändertagande. Men det är Ronja som rymmer till Birk i skogen …
Allt går att vända på. Jag tror inte att man fostrar barn (flickor) till att känna att de har hög självkänsla, gott egenvärde och alla dess konsekvenser det kan få genom att censurera Disneyfilmer till förmån för Astrid Lindgren.
Då tror jag att ”dock-hörnan” i Barn-institutioner som förskolan är betydligt värre. Där, undanskymt och i ”lugn och ro” kan flickorna ”roa sig”. För att påtala att det är flickornas domäner är den mesta inredningen flickigt färgsatt med mycket ”gull”. Men inte ens det tror jag är någon fara egentligen. Inte i det stora hela.
Idag såg jag ”reklam” för kvinnojourens om finns här. Det är ganska många nummerlappar bortdragna från det plakatet. Jag tänker att det är fantastiskt att den finns – och fruktansvärt att den behövs. Jämställdhet är nyckeln – tror jag. Men jämställdhet handlar inte om censur eller att sudda ut könen. Vi är olika – men det betyder inte att vi ska värderas olika.
Så det så.
I övrigt: Här ”mamms”- ”papps” och ”dadadas” det så man blir alldeles lycklig. Dotra hittade vedspisen idag och öppnade till och med luckan. I ett par sekunder står jag där – översvämmad av stolthet och glädje över vad ungen kan (!!) för att sedan inse att vedspisen ju faktiskt är en ”nej-grej” (på goda grunder eftersom den är full i aska och sot!). Det är inte bara att vara förälder!
Inget lamm. Vem vet om det blir nåt?? Men i morgon kan vi nog starta kläckaren.
Agnetha
Visst ska de bli spännande, men jag är inte så peppad på förlossning. Känns som ingen tar en seriöst heller... Får mest höra "äh de där kommer gå bra - du kan det där". Känns som jag är helt utlämnad i mina egna händer. Känner mig inte ens peppad av jonnys ord. Kanske är jag negativ o inte kan ta åt mig? Vill bara känna att det känns okej att föda. Sista gången ska ju kännas kul o förväntansfull!
Ibland tänker jag angående detta att, men vad är det för fel att vara svagare fysiskt som kvinna? man är väl inte mindre värd som personlighet för det? värdighet mäts väl inte i styrka?
Men det är som att kvinnor MÅSTE vara eller försöker vara lika starka fysiskt som män för annars känner man sig mindre värd?
det är ju så vi är skapade att män är starkare än kvinnor varför inte bara inse det, det är ingen förlust det har alltid varit så.
grejen är att vi ska/kan få respekt även om vi inte kan slåss som män;).
Och kvinnan är skapad att amma barnet dvs av naturliga orsaker måste vi då vara med barnet mer än pappan(men många tar ju detta med som ett nederslag och gör allt för att det ska vara "gämnställt" att mannen ska ha barnet lika mkt o pumpar ur och kanske i värsta fall istället ger ersättning fast de kunde amma bara för att).
förstår egentligen inte riktigt meningen vi är ju skapade för detta vi borde ju vara så tacksamma för att vi får vara med om en graviditet och amma osv vissa hade nog velat göra så män kan föda barn med.
alltså ibland känner jag att varför kan vi inte bara acceptera att vi är annorlunda och älska varann för det inte försökte göra om.
det är väl det som är hela grejen att alla ska få vara som de är skapade? eller?
(inge riktiat personligen till dig alltså bara frågeställningar)
