Kommandoran på Kvarnlycka

Gosar lite med Vón - mitt bästa får. <3 Hon fäller bak småörena och drar i min jacka lite grand med tänerna. Halvblundar och lutar sig mot mig när jag klappar henne. Klappar, inte kliar. De andra vill att jag ska klia, Vón vill bli gosad med. Vi snackar lite om livet, universum och allting och kommer överens om att idissling, det är för får det. Vi människor får älta.

Snart är det dags för lammning. Börjar på att pula runt lite med selentillskott och ge lite kraftfoder. Klura på lite grindar borde vi också göra och snickra igen ett hål under höhäcken så att inte de mini-lallera ramlar ned där. Ströbädden är tjock och tung. Kommer bli värsta He-man jobbet att skotta ut den. Tänk att snart, om bara ett ögonblink, är det vår. Just nu blåser det runt knutarna och yr snö, men snart, alldeles snart, spirar gräset och första generationen Kvarnlycke-får skuttar runt här ute.
Eller också blir det som med förra vårens kaninungar: det vart inge. ;-) Gusa har då en tung en bebismage som det känns i allafall. Hon får nog en busig bagge tror jag. Det känns så.

Agnetha