Packa liten kappsäck
Ut på resande fot med ett barn.
Packlistan är lång.
Jag har redan börjat packa.
Allt ska med. Barnprylräkning.
Kläder, välling, gröten, pipmuggar, nappflaskor, haklappen, gåstolen måste vi väl ha med?!.
Vagnen! Vi får inte glömma vagnen, och bärselen och ...
osså måste vi förståss ta med snorsugen och alvedon fan och hans gamla moster utifall att Fröken-i-Fråga ska behaga bli snuvig när vi är på resa. Inte för att hon ska bli det. Men för att det är en sån finurlig uppfinnig och det skulle vara så förskräckligt att inte ha tillgång till den om behov finns!
Extra sängkläder, hur många pyjamaser? ja, just det, det finns ju tvättmaskin förståss...
Men herrejösses - finns det matstol?!
Mat måste vi ha med! Fram med kylbagen! Kanske smidigt att köpa några burkar ändå? (Vi lagar all mat själv - det är skitkul och busenkelt.)
Sen det här med att åka från gården ... Komma ihåg att dra ut soptunnan. Sätta fram vattenkannan till fårpassaren. Viska små stränga ord i fröken Samira bruna öra om att hon inte ska trängas i dörren och smita när vi är borta och snälla M och snälla J ska sköta om vår lilla flock. Vattna blommorna och förmana de att inte dö eller bli ledsna för att vi är borta. Ingen smutsig disk i maskinen? Ingen bajsblöja som ligger och gottar sig i blöjhinken?
PUST!!!!
Men det ska nog gå väl allt det här. Jag har varit en sån som alltid hatat att vara ute och åka, jag vill vara hemma jämt. Men jag har förändrats och det är skönt och roligt. Det ska bli skönt att komma iväg en stund.
......
För en tid sedan hade jag en diskussion med en klok människa om det här med att säga "tack". Det är inte så vanligt tydligen, att man säger tack. Jag är fortfarande lite osäker på om det verkligen är så ovanligt med ett "tack". Vad jag däremot saknar är ordet "Förlåt". Hur svårt kan det vara? Och att bara säga "Förlåt" utan att be om ursäkt för sig själv med vita lögner och dåliga ursäkter. Varför inte bara säga: "Shit, förlåt, så himla dumt. jag fattar att du blev ledsen" ...
Tur jag själv är perfekt så jag aldrig behöver tänka på sånt där. ;-)
Agnetha
Jag skulle tro att det blivit en gradvis försämring när det kommer till att använda både tack och förlåt, tyvärr. Men som du säger, är man perfekt så är man ;)
