Utan semla försmäktar jag i tre år ...
I år är det tre år sedan jag åt någon semla. Snart är det ett år sedan jag började äta socker igen efter mitt ca 2 år långa uppehåll.
Och! Idag är det semmeldagen!
I år blir det tre år utan semla. Jag hade tänkt äta en semla idag. Jag har sparat mig sen de började dyka upp i affärerna för att äta en på just "semmel-dagen". Eftersom jag har och har haft överviktsproblem och överätningsproblem försöker jag hålla mig till vissa regler om det här med vad jag äter, när och varför. För mig fungerar det bättre med: "jag får, men vad vill jag ha?" än "det är absolut förbjudet". För när jag börjar fundera så är det antingen så att jag vill äta en hel godisbutik (vilket gör mig illamående och sjuk) eller så kan jag inte bestämma mig och då står jag över. Igår te.x var jag så där vansinnigt sugen och jag hade en lång överläggning med mig själv om "vad vill jag ha då?" bara för att komma fram till att det jag egentligen var sugen på var en kopp kaffe!
Men nu är dagen här. SEMMELDAGEN! Vaknade i morse och tänkte (som en duktig sockerberoende?): "Idag är det semmeldagen". Sen tänkte jag: "Jaha. Semla. Idag ska jag äta en semla. Vad smakar egentligen semla ...?" Tankarna vandrade iväg och ju mer jag funderade där jag låg och lyssnade på Dotra som också mornade sig i lugn och ro, ju mer började jag känna att jag inte alls vill ha någon semla!
Maken hade planerat att köpa de godaste semlorna i staden på vägen hem men jag sms:ade och skrev att han kan låta bli. Jag vill inte ha någon semla. Jag är inte ett dugg sugen så varför ska jag äta en semla då? Jag fick en massa fina budord i ett mail häromdagen och ett av de var:
"Du vet själv vad som är bäst för dig. Så varför gör du inte det?"
Att äta en semla är ju onyttigt och onödigt. Men gott. Men jag är inte alls sugen. Då är det ju lätt att avstå. Förståss! Fast jag hade säkert ätit en semla om den stod framför mig. Men det bästa är att inte gör det. Så blir det sakta men säkert gladare att ställa sig på vågen och kroppen- och knoppen! - mår bättre.
Fast jag är inte alltid så här ståndaktigt-duktig.
I fredags besökte jag en butik som jag inte besöker så ofta. Den har en riktig sån gammaldags "kiosk-känsla" med massor av godisar uppställt runt disken. Jag köpte en ljuslykta, men när jag stod där och kände den helt sjukt härliga lukten (lukten är nästan bättre än ätandet - faktiskt!!) så kunde jag inte hålla mig. Jag köpte en nougat elefant. Jag åt den i bilen och den var helt sjukt god. :-) Klart mer värt än att äta en semla bara för att det är tradition och att jag "får".
Tycker själv att det är spännande att se hur mitt ätande utvecklas i förhållande till att jag trodde (var övertygad) om att jag var beroende, typ alkoholist. Allting kanske inte är så enkelt alla gånger ...? Den som lever får se.
Agnetha
Ps.
På förekommen anledning vill jag påtala att jag inte publicerar anonyma kommentarer. :-) Även om de är bra ..
Sv: Vi har fått fyrlingar som mest.Finull är ju kända att få många lamm per tacka men vi hade bara 2 fyrlingfödslar. trillingar var det några men sedan mest 1or och 2or. Vi hade många förstföderskor i fjol,så det kan ju bero på det åxå.De säger att det är bättre att ha fyrlingar än trillingar för då turas lammen om att äta i par.Är de tre brukar nån bli lite undanskuffad och ibland behöva stödfodras. Vi har betäckt sent i år för att de ska hinna klippas i god tid innan,så i slutet på april sätter det igång ;).
Glömde...Ja de kör bort all plockepinn. Nära är de åxå,tvärs över vägen... Skulle föreslå att du funderar på texelbagge? De ger färre men lite större lamm. Många med finull blandar in tex texel för att minska antalet lamm per tacka. Vi lär göra det framgent åxå när Bruno gjort sitt ;)Men nu väntar vi på årets skörd. Minst 50 räknar jag med i år. 45 var det ifjol ;)
Semla är ju eg. bara en vetebbullsbit, med mandelmassa o grädde. Ingen direkt smakupplevelse eg. O speciellt INTE om man köper den i butik. Du klarar dig fint utan! :)
Kanske kommer min inspiration påväg till bb. Men det känns ju som att jag borde hunnit förbereda mig i flera månader medans magen växt, men icke. Är väl mest rädd att jag ska sitta gråtande på förlossningen o längta hem o inte vilja va med alls. Att allt blir något jag helst vill glömma. Kanske ska jag inte tänka så mkt, o bara låta det komma ist... I slutändan kommer jag ändå hem med något fint :)
duktigt gjort.
jag kan med va så att jag egentligen inte är sugen men finns det hemma bara måste jag äta det.
men varför började du äta socker igen? om du hade klarat ha uppehåll så länge?
