Dagis vid 10 månader blir väl bra?
Idag hände det igen.
Det händer igen och igen och igen och igen.
Jag blir lika förvånad varje gång!
"-När ska du börja jobba?" får jag frågan, och svarar: "Första April".
Responsen är lite olika. En del säger lite eftertänksamt att de (alltid kvinnor) också fick börja jobba när barnet var väldigt litet, eller frågar väldigt försynt om "Maken ska vara hemma då eller?". Eller också utbrister man i ett förfärat: "Va? Men hur gammal är hon då? Tio månader? Är du inte klok?!". För att inte tala om: "Vilket dagis tar emot så små barn?"
Det är på riktigt.
Det är så jag skulle vilja skriva att jag sitter här och hittar på - men det är på riktigt. "Folk" (kvinnor) tror att Dotra måste börja på dagis bara för att jag ska börja jobba. Det här har hänt så många gånger nu att jag tappat räkningen. Tydligen så är jag/vi en väldigt ovanlig familj? Men Dotra har ju en pappa! En pappa som vill vara hemma med henne. Som längtar och ser fram emot att få vara förälder på heltid.
Jag kan förstå att om det är så att den ena partnern i förhållandet te.x är arbetslös, ja, då har man kanske inte så stora möjligheter att dela. För man måste ju leva och det där med "leva" inkluderar ju pengar. Men de flesta som jag pratat med har så vitt jag vet båda två jobb.
En annan sak är det här med att "gå ned i tid". Från början när vi diskuterade pratade vi på att jag skulle vara den som går ned i tid. Men ju mer vi funderade och diskuterade desto tydligare blev det att det mest logiska är att Maken är den som går ned i tid. Eftersom han pendlar ca 2 h/dag är det skönt för honom att slippa åka. Dessutom gör ju pendlingen att jag sköter det mesta av markservicen de flesta dagar, då är det ju inte mer än rätt att han tar en hel dag (från början blir det två) dagar med Dotra.
Fast ....
Alvarligt talat. Jag skulle gärna ha varit hemma och lyxat med Dotra alldeles själv i 1,5 år. Jag skulle gääääärna gå ned i tid och vara hemma och lyxa med Dotra. Gärna. Väldigt gärna. Hemskt gärna. Det är helt underbart roligt och fint att få vara hemma och ta hand om sitt barn. Men ... jag älskar min man. Vi älskar vårt barn lika mycket. Varför ska inte han också få vara hemma och lyxa med Dotra ...?
Agnetha (Supermorsan i Sillviken strikes again?)
Sv: Haha jaja absolut rosa grimma får hon ha :) Men jag var nog mer inne på ridningens utrustning, där vill jag ha en mer ståtlig snygg häst som trampar på än en liten sötnöt ponny i rosa benlindor som travar så sött fram ^^
Jag tycker ditt resonemang är helt rätt! Själv är jag tyvärr arbetslös så jag har fått mest tid med våran nu 3,5 åriga son och det är verkligen skittråkigt!
Folk är allt lite underliga ibland, men det här med jämställda förhållanden ÄR tydligen rätt sällsynt.
Det är intressant att folk fortfarande reagerar så. Nu har jag inga egna barn men för mig är det en självklarhet att man delar lika om man inte har "extrem fall" så som arbetslöshet eller liknande.
Kul att läsa din blogg, du skriver så kloka saker:)
SV: Ja, jag tror det jag med, jag orkar ärligt talat inte kämpa med att få pengarna att gå ihop så som jag gjort de senaste månaderna, det är för slitsamt och stressande. Jag hoppas bara jag hittar ett bra hem åt henne och att försäljningen går bra så jag kan gå vidare.
RAMMIS -> Välkommen till min blogg! :-) Kul med kommentarer! fast jag täntke när jag läste vad jag skrivit att det låter som att jag har "bestämt" att maken ska vara ledig. :-p är man arbetslös så är man ju, då har man ju inte så mycket val om man inte är multimiljardär typ.
Sv: Hmm ja hon fick föl 2009, men vadå tar det längre tid för dom att växa till vuxen för att de fik föl i ung ålder? Eller vad menar du?
Jo visst det är precis som du säger, inte alls samma fina mjuka kontakt som med bett, o andra sidan är hon ju väldigt mjuk och fin i munnen, lyssnar fint och söker sig neråt lätt.
Jag ska iaf säga till den nya veterinären som det är, han kanske själv vill titta i munnen på henne.
