Men är hon inte lite liten...?
Igår ställde i mina ögon skrämmande många frågan om inte Dotra är för liten för dagis .... Anledningen till det är ju att jag är tillbaka på jobbet. Mitt svar: "men hon har ju en pappa ..." har följts av den tvekande frågan: "jaha... Så han är pappaledig då?"
Jag har skrivit om det här förr men jag måste göra det igen. Är det verkligen så exotiskt och ovanligt med delad föräldraledighet? I min lilla såpbubbla känns det inte som det men med tanke på reaktionerna så börjar jag fundera...
Fast ... När jag tänker efter så är det nog så att de flesta jag känner så är det en majoritet av kvinnorna som varit hemma fram till dagis start...
Sitter och skriver i luren, skulle vilja utveckla mera men det får vara för nu...
:-)
Igår kom jag i alla fall hem till ett hem som låg i ruiner, ingen mat på bordet (!!) och mitt i allt detta en skrattande onge och hennes tillika skrattande far. Precis som det varit innan jag började jobba. Känns tryggt! ;-)
Agnetha
"Ärlighet varar längst"
För ett tag sen köpte jag pelargonsticklingar på Tradera för ett par hundra. Jag frågade flera gånger om inte mina pengar kommit fram för jag såg verkligen fram emot att få hem mina nya plantor. Så dök de upp i brevlådan och allt var frid och fröjd ...
Tills i Torsdags då det ringer en man och undrar varför jag betalat in pengar till hans företag! Han berättade också vilket stök han haft med att ta reda på vem jag var och några pelargoner ville han inte alls kännas vid!!
Jag inser att jag måste ha betalat till fel person ...! Men ingen fara på taket: jag ska få mina pengar tillbaka.
Men vilken otroligt ärlig och bra människa! Jag blev så glad!
Men det här borde ju betyda att pelargonerna inte var betalda trots leverans ...!
Får iväg mail till pelargonförsäljaren som konstaterar att; näe, inga pengar från mig. Det hade tydligen varit lite stressigt med sjukdom i familjen så hon hade missat att hon inte fått några pengar ...! Hon blev förståss jätteglad. :-)
"ärlighet varar längst". Det är faktiskt sant. Det är väl egentligen allas vårt ansvar ... Är det inte Bono som sagt:
"I care because you do!"
Hoppas kommenteringen funkar på detta inlägg, skriver i luren.
Agnetha
Guldläge
Min stund- just nu: Sitter på ett fårskinn på trappan, i solen och lyssnar på porlande tö och småfåglarna som kvittrar. Dotra sover i vagnen bredvid. Vattnet glittrar på ån. Snön med.
Spanar på platsen där jag ska plantera mitt körsbärsträd sen. Undrar om det funnits nåt sånt här förut?
Skriver live i telefonen. Jag älskar modern teknik. Det är ingen stress och inget krav- bara fint att kunna skriva ned exakt just vad jag tänker och gör just nu. Fint som snus i en silverdosa!
Agnetha
Trivsel
Som jag skrivit några gånger så trivs jag inte riktigt där vi bor. Lantlivet är nog det jag vill ha och behöver- det är jag rätt säker på, innerst inne. Men trivseln här är inte på topp.
Det har ju sina skäl. För "egentligen" kan det inte bli mycket bättre. Det är nästan så jag skäms när jag säger att jag inte trivs. Men det är ju inte planlösningen i huset, utsikten över vattnet, takhöjden och ljuset som
gör att jag otrivs. Det är andra- betydligt mer komplicerade saker.
Men nu har jag börjat tänka/inse att om jag kan lära mig att trivas just precis här- finna lugnet just exakt här: då kommer jag aldrig mer att behöva fly. För det är en flykt. En flykt som pågått ganska länge. Så nu jäklar ska det bos och trivas på Kvarnlycka - det säger jag nu!
Godmorgon förresten: ja, jag har sovit till nu. Det var lyxigt och nödvändigt på samma gång. :-) nu ska jag kolla vad min bedårande dotter hittat på för bus
Med sin pappa! ;-)
Agnetha
Lyxhustru
Ligger i sängen och slappar, lyssnar på Maken och Dotra som dammsuger nere. ;-) Lyxtillvaro på hög nivå.
Taket är på plats!!!! Det kom två snickare redan igår- helt underbart skönt att ha det på plats! Plockade reda på massor av glas och splitter från (älskade) växthuset igår ... Skogen har vi inte hunnit/vågat oss till än, men det var inga muntra bilder i tidningen idag. :-7 ...
Idag Ska jag rida!!! :-D
Det är E som bjudit mig att prova hennes sagohäst! Får se om jag kommer upp??? :-D fogarna blev bättre när ammningen tog slut så förhoppningsvis ska det gå vägen ... Får ta det lugnt och försiktigt. :-)
Agnetha
God Jul
Inte för att jag tror att det är någon rusning till bloggen men vill ändå önska en God Jul!
Jag har redan ätit för mycket av allehanda, det har nästan blivit skilsmässa på grund av en match i TP och jag hat gjort minst en "Ove Sundberg".
Det känns fint.
Huset "fullt i fölk" och mat, klappar... Och... Ingen gran. Den står på trappan. Vi har ingen moral. Tur dagen startar tidigt så vi hinner klä den innan tomten kommer. ;-)
Agnetha
Tacksam
Genom fönstret ser jag bort över ängarna och där borta börjar skogen (den bästa). Bakom huset har vi fårhage, skogsdunge och forsens brus. Nedanför huset gör sillviks-ån en jättevik och det är så vackert att se vattnet spegla just den dagens väder, glittrande krusningar soliga dagar när brisen ruggar vattenytan, tyst, stilla, ljusgrå spegel en dag som idag.
Det är så skönt.
Just idag är jag så glad och tacksam över att jag bor här för det var precis det sceneri jag behövde.
Jag har trivts bra både i Umeå och Västerås men ... bäst trivs jag nära naturen. Det är skönt.
Bäst idag var mys i fårhuset med Dotra.
Tackan Von är den gosigaste, fast hon var den skyggaste från början.
Agnetha
Kampen om Vetevärmaren
Det här ska bero på att man bestämt så i Landstinget Gävleborg efter en brand på förlossningen i Gävle som involverade en vetevärmare.
Det här gjorde/gör mig förbannad eftersom det är den enda smärtlindringen jag använde mig av (hemma).
Extra förbannad blir jag eftersom jag förstått att det är "kutym" att man får använda vetevärmare typ överallt annars ....
Men jag är inte säker på det så jag tänkte ta reda på det och ta lite strid för det här.
All form av icke-medecinsk och effektiv smärtlindring måste väl vara toppen, eller?
Det kommer mer om detta, var så säker. :-)
Agnetha
Barnblogga ...
Jag är så kluven i det.
På ett sätt så känns det helt galet fel att göra det, för jag kan inte fråga vad hon tycker om hon vill. Även om jag kunde fråga henne, skulle hon förstå vidden av vad jag gör? Förstår jag det ens...? Samtidigt som det känns helt galet att INTE berätta om henne och visa bilder och så vidare, hon är ju det absolut viktigaste i mitt liv ...
Svårt det där.
Det är samma sak med Facebook, även om jag känner mig mer avslappand där eftersom jag har mer kontroll över vem som kan se, känns det som.
Jag har full förståelse för att andra gör det. Men för mig känns det inte ok. Samtidigt som det inte känns ok att vara så "försiktig" heller. Fast det kanske är mest för att jag är rädd för att andra ska tro att svampplockning, får och krukväxter är viktigare än Dotra. Vem som nu skulle tänka den tanken ...?
Nu tänker jag för mycket igen.
Det kan hända den bästa.
Undrar när "Anonyma Ältare" ska ha möte igen?
Idag råkade jag köpa några nya pelargonskott igen. Passar på nu innan det är för kallt för de att åka med posten.
Agnetha
Att vara sin egen lyckas smed
Den 2/6 2009 bestämde jag mig för att sluta äta socker. Jag insåg att jag åt så mycket socker att jag faktiskt blev sjuk och dålig av det. Efter det gick jag ned ungefär 50 kg men det är inte det det här handlar om. Den 29 mars i år började jag äta socker igen och *peppar-peppar* så fungerar det faktiskt. Men jag är fortfarande inte säker på att det är en hållbar väg - för mig. Mer om det en annan gång.
Något jag lärde mig under den här resan utan socker är att lyckan inte ligger hos någonting utanför mig.
Man har ett val varje dag.
Man kan tänka: vad trött och uslig, titta det regnar och det är Tisdag till råga på allt ...
Eller också tänker man: Idag ska jag må bra och ha en bra dag.
Jag har övat jätte-jättelänge. I början kändes det övermäktigt och omöjligt, men det går faktiskt. I ärligehtens namn har jag fått en och annan känga i arslet av kloka människor när jag tappat tron, så jag är ingen "supermänniska" - långt därifrån.
Men det är skönt att veta att lyckan bor inom mig.
Det är ingen annan människa som är skyldig att hålla mig på bra humör och se till att jag är lycklig.
Självklart måste man fylla sitt liv med sånt som man känner ger någonting. Går man omkring och känner sig olycklig hela tiden över vart man bor, vad man gör och vilka man träffar - välj då bort dem.
Man har alltid ett val.
Det gäller att se upp för energitjyvar- både människor och negativa tankar.
Jag är inte alltid på topp. Jag har två riktiga energitjyvar till tankar som jag identifierat som: "Tänk om ..." och "jag borde ha ..."
De där två ger jag noga akt på. Ibland snubblar jag och fastnar i framförallt "Tänk om". Tänk om kan vara allt från att det ska hända något hemskt, som att någon jag älskar ska råka ut för något, till att se pessimistiskt på framtiden. Till exempel: Tänk om det blir en till sån här (jävla) (ursäkta) vargavinter - sjuka mängder snö och extrem kyla. Hur tusan ska jag orka med det?
Istället försöker jag tänka: Ok, det är fint med snö. I år ska jag åka skidor när vädret tillåter. I övrigt så vet jag ju vad det innebär vid det här laget och det är faktiskt ganska komiskt när man nästan inte får upp ytterdörren och kör fast när man ska in på gården.
Vissa saker blir dock aldrig riktigt bra. "Jag borde ha" rörande hästarna dränkte mig totalt. Jag fick dåligt samvete och jag insåg att jag skulle aldrig ha kommit ikapp dit jag ville, inte inom de närmsta åren. Valet blev alltså att sälja hästarna. Ett fantastiskt bra val för mig.
Men man kan inte allt själv. Man behöver energipåfyllare också, såklart.
Och jag är ingen supermänniska.
Men mental träning fungerar.
Jag har sovit urdåligt i natt. Jag var mosig och seg när jag vaknade, men jag bestämde mig för att det ska bli en bra dag och jag ska få gjort det jag planerat och göra lite till ändå, och ja, det verkar faktiskt fungera.
Skönt! :-)
Jag inledde med en promenad med en av grannarna med barn. Sen har jag ätit god lunch. Nu har jag skrivit ut en massa blanketter, bland annat ansökan till Friskola för Dotra (bra att ha gjort utifall att ...). Dotra sover. Nu ska jag snart göra en kopp the och sen ska jag åka in till samhället och köpa nåt fint till Dotra (hoppas jag) och lämna tillbaka en bok till biblioteket). Sen är det dags att börja fixa middag och sen kommer Maken <3 hem från jobbet.
En toppendag.
Men om jag bestämt mig för att jag skulle skita i allt och bara ligga i soffan och drälla för att jag är trött/ledsen och nere, ja då hade jag nog inte mått så bra som jag gör just nu.
Man har alltid ett val.
Alltid.
Agnetha
En mor till sin dotter
Envägs konversation hörd i köket idag:
"- och jag som trodde du ville umgås med mig, men du vill ju bara vara med gardinen du"
Ammningshjärna?
1.) Igår var jag till grannen M och drack det godaste theet som serveras i Sillviken. Vi gick igenom hur djuren ska skötas när vi reser bort några dagar och jag säger:
"Hästarna ska ha 8 kg hö morgon och kväll."
När jag sedan kommer hem slår det mig att det där lät väl lite väl mycket, 16 kg på en dag ...? Kan det vara rimligt ...? Men såklart inte! Totalt ska de ha 8 kg på en hel dag! Det vill säga 4 kg morgon och 4 kg kväll...! Strumpan hade dött av lycka av att få så mycket mat!
2.) I morse upptäckte jag att Maken slängt våra kantareller som legat i kylskåpet "ett tag". Jag blev helt perplex men efter en snabb besiktning ... (ja, det är sant! jag trodde nämligen att "amningshjärnan" gjort att han slängt de av misstag!) ... konstaterade jag att de faktiskt ruttnat ...! Så pinsamt! Svampguden må ha förbarmande. Det är ju ingen konst att ta reda på kantareller och förvara de i frysen. Tur att det inte var några mängder, ett par dl.
3.) Min Bror (som annars bor i Långtbortistan) är här och hälsar på. Han ringer nu på förmiddagen och berättar att hans dotter har feber. Det innebär att vi inte ska/kan träffas (eftersom Dotra bara är sex veckor). Men när han säger att hon har feber blir min sponatana tanke: "Men ge henne alvedon?"
Så mycket tok som blivit sagt och gjort och på något vis är det bara så himla skönt att bara vara i den här "geggan". Jag har helt (?) släppt mitt enorma kontrollbehov och min stress. Istället sorterar jag viktigt och oviktigt. Sånt som man faktiskt kan skjuta fram till Nästa Vecka, skjuts fram dit. Det är bara onödigt att försöka fixa allting just idag, just nu om det faktiskt går att styra om.
Dotra sover förmiddag. Jag hinner duscha och blogga (!!!). Fantastiskt. Nu fika.
