Kommandoran på Kvarnlycka

Idag hände det igen.
Det händer igen och igen och igen och igen.
Jag blir lika förvånad varje gång!

"-När ska du börja jobba?" får jag frågan, och svarar: "Första April".

Responsen är lite olika. En del säger lite eftertänksamt att de (alltid kvinnor) också fick börja jobba när barnet var väldigt litet, eller frågar väldigt försynt om "Maken ska vara hemma då eller?". Eller också utbrister man i ett förfärat: "Va? Men hur gammal är hon då? Tio månader? Är du inte klok?!". För att inte tala om: "Vilket dagis tar emot så små barn?"

Det är på riktigt.
Det är så jag skulle vilja skriva att jag sitter här och hittar på - men det är på riktigt. "Folk" (kvinnor) tror att Dotra måste börja på dagis bara för att jag ska börja jobba. Det här har hänt så många gånger nu att jag tappat räkningen. Tydligen så är jag/vi en väldigt ovanlig familj? Men Dotra har ju en pappa! En pappa som vill vara hemma med henne. Som längtar och ser fram emot att få vara förälder på heltid.

Jag kan förstå att om det är så att den ena partnern i förhållandet te.x är arbetslös, ja, då har man kanske inte så stora möjligheter att dela. För man måste ju leva och det där med "leva" inkluderar ju pengar. Men de flesta som jag pratat med har så vitt jag vet båda två jobb.

En annan sak är det här med att "gå ned i tid". Från början när vi diskuterade pratade vi på att jag skulle vara den som går ned i tid. Men ju mer vi funderade och diskuterade desto tydligare blev det att det mest logiska är att Maken är den som går ned i tid. Eftersom han pendlar ca 2 h/dag är det skönt för honom att slippa åka. Dessutom gör ju pendlingen att jag sköter det mesta av markservicen de flesta dagar, då är det ju inte mer än rätt att han tar en hel dag (från början blir det två) dagar med Dotra.
Fast ....
Alvarligt talat. Jag skulle gärna ha varit hemma och lyxat med Dotra alldeles själv i 1,5 år. Jag skulle gääääärna gå ned i tid och vara hemma och lyxa med Dotra. Gärna. Väldigt gärna. Hemskt gärna. Det är helt underbart roligt och fint att få vara hemma och ta hand om sitt barn. Men ... jag älskar min man. Vi älskar vårt barn lika mycket. Varför ska inte han också få vara hemma och lyxa med Dotra ...? 

Agnetha (Supermorsan i Sillviken strikes again?)

"Barnaboken" finns det en tjock bok som heter. Den är skriven av en kvinna som heter Anna Wahlgren. Hon är rätt het i mediabruset just nu eftersom en av hennes barn har skrivit en bok om sin egen barndom, med just barn-oraklet Anna Wahlgren.

Jag har läst Barnaboken. Både innan och efter jag födde barn.
Sidorna om att man k a n föda barn utan en massa läskig bedövning och att man kan andas igenom lusläste jag och vet ni vad? Där hade hon en poäng - det fungerade för mig i alla fall. Men jag har pratat med tillräckligt många vid det här laget för att veta att det inte är så där "tvär-enkelt". Jag hade dock inget bruk av Wahlgrens råd och ”instruktioner”. Men bara att någon påstod att det går var till hjälp. Jag läste också hur hon brukade gå ned gravidkilona genom att byta ut ett mål mat mot ett glas vatten med citron i … det fungerar säkert. Men det är ingenting som låter bra i mina öron.

Hon har en tanke som jag gillar. En tanke om att barnen ska ta del av verkligheten. Te.x att man låter barnet (även en baby) vara med i tvättstugan när man hänger tvätt, istället för att man väntar tills barnet somnar. Att det är bra för barn att få vara med. Logiskt egentligen, men det är en bra sak som hon tar upp.

Men …..

Den här författaren har också en hel del andra ”hyss” för sig. Det som skrämmer mig mest är att jag i en intervju läste att hon aldrig använt de här metoderna på sina egna barn. En annan sak som skrämmer mig är också att väldigt många faktiskt fått hjälp av detta. Det är naturligtvis bra att man får hjälp om det krånglar. Men det är vissa saker man inte ”får” göra tycker jag.

Vem som helst kan gå in på hennes hemsida: www.annawahlgren.com och läsa om hennes metoder och idéer. Gör gärna det.  

Det som skrämmer mig mest är:

Sova-hela-natten

Så här har jag förstått det, jag kan ha missförstått, rätta mig gärna: Lägg barnet i en vagn i ett mörkt rum. När/om barnet vaknar och gråter/skriker- vagga/ryck i vagnen tills barnet somnar. Om det så tar åtskilliga timmar är det helt ok. Det är absolut förbjudet att röra vid och tala till barnet. Tydligen kan man få hålla på i hur många nätter som helst också innan det blir resultat.

Inte byta blöja för tidigt.

Det här tror jag inte att jag missförstått: Om en baby/barn bajsar för tidigt på morgonen, vid fyra-fem tiden, ska man absolut inte byta blöjan. Låt barnet ligga med bajsblöjan. Ev. röd (svidig) rumpa motverkas med salva. Efter några dagar kommer barnet förstå att det inte är någon idé att bajsa så tidigt – h*n får ändå inte ”göra morgon”. Idén är alltså att barnet/babyn bajsar med flit och därför får ”komma upp” och göra morgon/starta dagen …. Men vem kan egentligen bajsa ”med flit”? Och hur kan det vara ok att en baby/litet barn ligger med en bajsblöja i sängen – när det under inga som helst omständigheter är ok att en vuxen människa (som är i behov av hjälp) gör det?!? (Vad jag heller inte begriper är varför man startar dagen? De gånger Dotra har bajsat ”för tidigt” har vi tagit upp henne, gått till skötbordet, varit lågmälda/tysta och inte tänt alltför många lampor, och därefter lagt tillbaka henne i sängen –hur svårt kan det vara?)

Så en erfaren nio-barns-mamma har nog en del goda råd att dela ut. Men att uppmana människor att utsätta barn för psykiskt och fysiskt lidande … för det är vad det är – i mina ögon- är inte ok. Jag vet att det finns de som blivit ”hjälpta” av det där – men till vilket pris? Det kanske man aldrig får veta eftersom den tiden av ens liv är något man personligen inte kommer att komma ihåg. Däremot påverkar det en människa för evigt. Oavsett om man minns eller inte. Det är jag övertygad om. Jag vet också att många är kritiska mot hennes metoder. Jag har läst uttalanden från flera läkare bland annat, som är oroade över att barnet ska ta skada fysiskt av att skakas i vagnen. Finns på nätet att läsa. Jag orkar inte rota och länka. Det här är bara en lite blogg, så jag känner inte att jag behöver ha någon särskild källhänvisning. ;-)

Nu har alltså hennes dotter skrivit en bok. Jag ska med spänning läsa den. Jag är egentligen inte så intresserad av att läsa om ”social misär”. Jag är mer intresserad av den rent psykosociala biten i familjen. Jag tror nämligen att den där familjen lever med en jätteflodhäst i vardagsrummet. Det är en annan bra bok. ”Flodhästen i vardagsrummet”. Den handlar om att man i vissa familjer har en flodhäst i vardagsrummet, som ingen låtsats om och som alla aktar sig för, men som står där – synligt för de flesta. Oftast är flodhästen en alkolist eller missbrukare. Men metaforen är otroligt användbar.

Eftersom jag har en flodhäst mitt i vardagsrummet (som jag är livrädd för att skriva om här – (flodhästar är ett av världens farligaste djur) men jag gör det ändå. För jag vill inte vara nån liten lort) ser jag mycket fram emot att få läsa boken. Jag tror det kommer att bli bra. Jag tror tyvärr inte att det kommer göra så mycket åt ”Barnabokens” popularitet. Men jag tror att den kan vara bra för mig personligen.  Hoppas det i alla fall. Det återstår att se. Den dimper ned i brevlådan om några dagar. ”Felicia Försvann” heter den och är skriven av Felicia Feldt.

Agnetha

PS.
Jag önskar mig inga längdskidor i födelsedagspresent. Jag kommer förmodligen inte att kunna använda dem. Om en helt vanlig frisk människa som aldrig haft foglossning får ont i "fogarna" av att åka skidor, ja, då ska jag nog låta bli. I alla fall den här vintern.

Eh....

Ja, ok, jag vet, att jag behöver egen tid. För då blir jag en bättre mamma. Men ... Aldrig, aldrig att jag trodde att jag skulle hålla på och hönsa mig och inte vilja åka från Dotra! Jag v e t  och är fullständigt trygg med att hon har det hon behöver och får det hon ska och att allt är frid och fröjd - ändå har jag svårt att slita mig.

Maken - pekar med hela handen mot bilen och säger:
"- Nu j****r ser du till att ha riktigt roligt!"

Så jag sätter mig i bilen, fullt munderad för att klara -10 i en rockard efter världens finaste (?) nordsvensk. Hela mitt hjärta skriker: "åh, det lilla barnet, du överger det lilla barnet!" så jag måste verkligen ta i och tänka: "Hon är med sin pappa. Hur otroligt det än låter - så klarar hon sig utan dig, Agnetha!"

Efter en rejäl fadäs (i Tisdags) när bästaste pållen Flörtis visade sina gulaste tänder, knuffade mig på stallgången och hela baletten - har vi nu blivit vänner. Både igår och idag har jag fått köra honom. Idag följde faktiskt Flörtis matte E med på pållen Linbjörn.  :-)

Förstår ni vad härlig den här hästen är? Han är bussig och ärlig, positiv, arbetsvillig och - hör och häpna - han har humor. :-) Jag lovar att han har humor. Sen får ni tycka att jag förmänskligar honom hur mycket som helst. ;-) Det är så lyxigt och kul! Fast jag längtar tills jag kan rida. Om allt känns Ok så provar jag igen i början på februari. Men tills dess åker jag så fint bakom så. Flörtis är jätteduktig. :-)



Tack, tack, TACK E för att jag får låna din jättejättefina häst!!!

Agnetha

Ps... vet ni vad? Dotra och Maken klarar sig alldeles utmärkt utan mig. Är det inte förskräckligt så säg? ;-)

Är det något jag vill slå ett slag för så är det detta med att bära barn!
Det är fantastiskt!

Vi har burit och bär både i ringsjal (som på bilden ovan) och i Babybjörn bärsele. Idag har jag till exempel städat hela nedervåningen med Dotra i selen. Häromdagen var vi ute och skottade och Dotra satt i selen och sjöng. Hon tittar på vad jag gör på ett perfekt avstånd, är nära och sitter bekvämt: kan det bli bättre?

När hon var riktigt liten och hade lite magknip (sånt som man har när man är nyfödd och ska ta sin kropp i bruk) var det perfekt att "knöla" (!!) ned henne i bärsjalen och bära runt henne.

Listan på saker som jag/vi gjort med Dotra i sjalen kan göras lång ...

- Städa
- Handla/gå i butiker
- Gå i skogen
- Plocka bär och svamp 
 
....

Många, och återigen MÅNGA har frågat om jag inte får ont av att bära henne. Jo, jag får ibland lite ont i ryggen av att bära henne. Vad gäller foglossnignen så är det jobbigare att "bubba" vagnen in och ut ur bilen, och så vidare. Vagnen känns jätteotymplig om man är ovan att ha den med.

Vi köpte den första BabyBjörnselen begagnad av C. Den har vi i princip slitit ut. Därför har jag idag köpt något helt nytt faktiskt, en Babybjörn Active. Jag är ju ett stort fan av begagnat men nu kändes det som att det var dags att köpa nåt nytt. Dels är den här modellen lite uppdaterad men sen behöver vi verkligen en ny att "slita på".  Det finns många på begagnat marknaden men de är inte heller gratis, och frakten tillkommer ju. I slutänden har man inte sparat så många kronor, och vi använder den verkligen jättemycket.

Känner mig nöjd med beslutet att "kösta på" nåt nytt. :-)
Det bästa är att vi kan använda den här när vi ska ut och vara "representabla" och vi kan använda den "utslitna" när vi är ute och dräller hos fåren. ;-)



Det blir nog bra. :-)

Väntar just nu på prästen som kommer hit och ska ha "Dopsamtal" inför dopet på Annandan. :-)

Agnetha

Dotra visar sin nya mössa. Jag har också beställt en från samma ställe, fast en mörkblå med valar. ;-)

Vill puffa lite för LillTroll Design: http://www.lilltrolldesign.se/

Himla fina och praktiska kläder till chysst pris.

Agnetha

Era barn är inte era barn.

De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.

De kommer genom er, men inte från er.

Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.

Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar,

Ty de har sina egna tankar.

Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar.

Ty deras själar dväljs i morgondagens hus,

Som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.

Ni må sträva att efterlikna dem,

men sök inte att göra dem lika er.

 Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos

den dag som flytt.

              Khalil Gibran




Jag är så tacksam. Varje dag.  Allt är så underbart och fint. När jag är trött och inte riktigt orkar se hur fantastiskt det är gör det ont i hjärtat, för det är en så onödig känsla.

Vilken oerhörd gåva det är.
Jag önskar att alla som längtar kan få uppleva det här.

Agnetha

Varannan gång jag ska skriva in min blogg-adress så skriver jag fel.
Dålig koll på läget, det säger jag nu ...

Idag var jag och Dotra och storhandlade. Hon åker i bärselen och jag, min vana trogen, pratar med henne hela tiden.
"- Nu ska vi ha mjölk, nu ska vi ta ett paket ägg, den ser bra ut, också var det lite kaffe ..."
Det är jättemysigt. Men folk glor. Är det så underligt att prata med en tremånaders baby egentligen?
Jag pratar med henne nästan jämt, i synnerhet när vi gör saker, typ handlar, hänger tvätt, pysslar och sånt. Tycker det känns bra och jag tror att det är bra också?
Klart att hon inte "förstår" vad jag säger, men...
Folk få glo bäst de vill. ;-)

Det är värsta "conversation-piece" att bära ett barn förresten. Många kommenterar vad praktiskt det är, vad mysigt det ser ut och så. Det är roligt, tycker jag.
Över huvud taget är det väldigt lätt att få kontakt med "folk" när man har ett barn. Så många som helt spontant berättar att de själva har barn och så. Det är kul tycker jag.

Dotra är den ljuvligaste. Hon har världens leende och är så god och glad. Dagens klyscha men hon är det bästa som hänt i mitt liv. Det är underbart att vara mamma. <3

Agnetha