GOTT NYTT ÅR!
Själv ska jag fira in det nya året med sedvanlig trerätters här hemma på Kvarnlycka med Maken och Dotra. (Dotra får banangröt. Funderade på att göra oxfilé till henne också men det känns som köttmissbruk att koka och mixa oxfilé?)
Förrätt - Toast Skagen (utan Toast),
Varmrätt - Plankstek utan planka och potatis men med fantastisk ekologisk oxfilé (på kalv,
Efterrätt - Mörkchokladmoussé med hallon (från trädgården) och lite (mycket) vispad grädde.
Agnetha
Även en blind höna ...
"Majskrokar, smörgåsrån, russin med mera kan tyckas praktiskt att ta till för att hålla barnet sysselsatt i vagnen eller som tröst. Men det är ingen bra idé att ständigt ha något i munenn är inte bra för barnets tänder eller för matlusten"
Men Ä N D T L I G E N någon som knorrar om Majskrokar!
Jag har inte fattat syftet med det måste jag säga, det känns onödigt och rent av ... dumt!
Sen jag hade in sockerrevolution är jag väldigt negativ mot småätande och väldigt misstänksam mot majs, och de där majskorkarna alltså ... När jag ändå är inne på ämnet - att det i över huvud taget finns någonting som heter Majsvälling och som rekommenderas till barn gör mig också mörkrädd.
Ja, jag är lite av en sockerfaschist, och det står jag för. ;-p
Agnetha
Äta mindre - mätt längre!
I slutet på mars började jag äta socker igen, och åt enligt "tallriskmodellen" med kolhydrater. Jag hade ett enormt "sug" och vad jag än gjorde så hade jag sug. Det kändes som at det inte skulle spela någon roll om jag åt socker eller inte. Nu i efterhand ser jag att jag kanske hade andra behov när jag var gravid och att jag var väldigt mentalt påverkad av den stora förändringsprocessen jag var i.
Jag åt vilket bröd som helst och pasta ett par gånger i veckan. Jag åt även socker/godis/kakor och så vidare (inte varje dag, dock) Det gick riktigt bra.Men på slutet nu har jag känt att jag inte riktigt mådde bra. Huvudvärk, värk i kroppen, stel, kli i öronen (!!!), magen krånglade, jag kände mig ständigt hungrig ... Jag började också bli ganska trött på att vara tvungen att äta mellanmål. Om jag inte åt något mellan målen och sent på kvällen kändes det som att jag skulle dö av hunger. Det betydde att jag åt 5-6 ggr/dag. Det är väldigt många besök i köket det.
Så jag bestämde mig för att återgå till en mer kolhydratlåg diet, typ LCHF. Efter bara ett par dagar kändes det bättre. Men det som fascinerar mig mest är:
- Jag äter mindre - jag är mätt längre!
Jag har helt slopat mina tre (!) mellanmål, jag äter mindre portioner och jag känner ingen hunger.
Och då ammar jag fortfarande!
I morse vaknade jag, kände mig inte hungrig. Klädde på mig och dotra och gick ut och matade fåren innan frukost (smörstekta champinjoner, 1 skiva brie med salami och 2 ägg). När jag väl började äta kände jag att jag hade aptit och att det passade bra med mat. Men jag var inte hungrig.
Nu är det snart dags för lunch. Ett par, tre timmar sen jag åt sist. Jag är fortfarande inte hungrig. När jag åt havregrynsgröt och knäckebröd till frukost höll jag på att "dö av svält" (så kändes det) vid tiotiden.
Det är ju lite "si och så" med LCHF när man ammar, som jag läst det, men nu får Dotra i sig kolhydrater via sina smakisar och mat har jag, så jag fortsätter med det här.
Det är skönt att må bra.
Agnetha
