Hovslag
Jag är så hästsjuk.
Vad har hänt med mig? Jag var inte så här "sugen" ens när jag köpte Strumpan. Det gör som lite ont i händerna på mig av längtan ... Det är sant. Visst låter det lite sjukt? Jag vill höra hovslag och så fort jag är ensam med mina tankar så tänker jag på hästar. Näsan längtar efter lukten ...
På väg hem från jobbet idag lyssnade jag på Hoffmaestros "Highwayman" och takten i låten skulle göra sig så bra till tölt. För min inre syn såg jag två spetsade, lurviga öron och en puffig lugg som vaggade i takt till hovslagen ...
Undrar vad som hänt med mig?
Kanske det är att äntligen vara fri från energitjyven "Dunderklumpen" (Kvarnlycka) som gör att jag får tillbaka min inspiration och glädje igen?
Vem vet. :-)
Agnetha
Vad har hänt med mig? Jag var inte så här "sugen" ens när jag köpte Strumpan. Det gör som lite ont i händerna på mig av längtan ... Det är sant. Visst låter det lite sjukt? Jag vill höra hovslag och så fort jag är ensam med mina tankar så tänker jag på hästar. Näsan längtar efter lukten ...
På väg hem från jobbet idag lyssnade jag på Hoffmaestros "Highwayman" och takten i låten skulle göra sig så bra till tölt. För min inre syn såg jag två spetsade, lurviga öron och en puffig lugg som vaggade i takt till hovslagen ...
Undrar vad som hänt med mig?
Kanske det är att äntligen vara fri från energitjyven "Dunderklumpen" (Kvarnlycka) som gör att jag får tillbaka min inspiration och glädje igen?
Vem vet. :-)
Agnetha
"- vem slog dig, lille vän?"
En sak som jag ofta hör och stöter på inom hästvärlden, och som jag också själv har tänkt, är att en del hästar verkar ha blivit väldigt illa behandlade och haft det väldigt svårt. Av den anledningen har de lågt förtroende för människor och är rädda.
Jag hade själv en sån häst.
Jag orkar inte leta reda på mina foton längst inne i skrubben men det var en liten docksöt valack med vit puffman och kopparröd fäll, vita tecken i ansiktet och massor av lugg. Såg ut som ett litet troll. :-) Han var en sån som ibland betedde sig som om han blivit alvarligt misshandlad. Han kunde vara oerhört skygg, svår att ta i hagen, livrädd om huvudet, öronen, reagerade snabbt och var ofta spänd.
Såna hästar har jag träffat innan och efteråt också. De förekommer. Töggur blev riktigt bra till slut. Vi blev goda vänner, han blev rent av gosig och oftast var han lätt att fånga i hagen. Men rätt som det var hade tog han sig ett "återfall" och flydde hals över huvud (till synes livrädd) när jag skulle ta honom i hagen, flög i taket för sadeln, kastade sig för grimman och såg i ögonen ut som om han kom direkt från en fjälltopp.
När jag köpte Strumpan fick jag en hög med filmer av förra ägaren, bland annat med en känd NH-tränare. En av hästarna som hon hade i sin träning var en häst som var precis som Töggur (och andra liknande jag träffat/stött på): Oerhört överkänslig, skygg, betedde sig som om han blivit fullständigt misshandlad, skrämd, jagad och härjad.
Men!
Den här hästen var född i Sverige, under lugna förhållanden och hade aldrig blivit illa behandlad. Men den hade vuxit upp som "vildhäst" (lösdrift i flock på stora marker, som man ofta gör med Islandshästar. Jag ska återkomma till detta!)
Efter att ha sett detta och också funderat över vad för hemskt som kunde ha hänt te.x Töggur, så har jag klurat på att det kanske inte alltid är hästar som blir illa behandlade. När jag under en tid jobbade på ett stuteri fick jag lära mig något konstigt - en del föl är skygga när de föds. Precis som "vilda djur". Ute i min lilla fårskock finns det tre tackor. En av de var överdrivet tam när hon kom, den andra har blivit gosig och tam, men den tredje alltså, hon tycker att det är kul att bli kliad men hon har den här lite "skygga" personligheten. Hon gillar att gosa och bli kliad en hon är skygg och snabb.
Men om man funderar på det - vem är det som är så grym att man behandlar en häst så illa att den får såna men för livet? Ja, självklart förekommer det. Det finns det ju ... eller??. Men jag har aldrig hört om hästar som farit illa (som blivit räddade) som därefter har "men" för livet sen?
Jag kommer att tänka på en film jag såg på Youtube för länge sen. En häst som ska dra en stock som sitter fast. Skötaren slår hästen för att den ska gå och till slut sparkar hästen mannen (och prickar rätt i ansiktet). Hästar accepterar ju inte hur mycket "stryk" som helst - titta på hur de behandlar varann i hagen bara... Jag vet att det finns grymma människor (sjuka människor) men hur mycket kan de skada en häst innan den slår tillbaka?
Det är ju alltid lite "fint" att ha "räddat" en "svår" häst och fått den att bete sig "som folk". Jag var (och är) skitstolt över jobbet jag gjorde med Töggur för han var verkligen svår och han blev verkligen mycket bättre.
Men kan det kanske vara så att det inte alltid handlar om att hästar "blivit fel behandlade" utan att det handlar om att en del hästar har mer "vildhet" i sig. Det verkar ju vara rätt vanligt förekommande hos Islandshästar och de föder vi ju ofta upp som vildhästar. De hästarna kanske skulle bli bättre om de blev "socialiserade" från början...?
För om man tänker sig att man ska tämja en älg ... Ska man då gå ut och hämta en vuxen älg i skogen eller kan det vara bättre att börja med en kalv? Tänk om det är så att en del hästar har mer "vild-gener" i sig och dessutom får växa upp under lite "vildare" förhållanden, visst känns det lite logiskt? :-)
Agnetha
(Lånade google bilder. Jag äger inte rättigheterna och jag tjänar inte pengar på att använda dem så jag hoppas att Gud har överseende om hen ens bryr sig om såna här små triviala saker. Tar någon anstöt så säg till, så ska jag genast radera.. :-)
Heureka!
Jag har kommit på det!
Jag är just nu inne i en period där jag håller på och väljer om och stuvar om mitt liv. Det har väl pågått en stund faktiskt men det händer mycket nu. Jag funderar mycket på vad som är värt något, vad jag vill - "egentligen" och inte vad jag ville förut ...
Igår hade jag en sån fantastisk uppenbarelse. Jag funderade över det här med att äga en häst. Bara själva "hållandet" skulle kunna se ut så här:.
- Stallhyra/foder 1600 kr/månad = 19200 kr
- Försäkring 500 kr/månad. = 6000 kr
- Veterinär (te.x vaccination) 1500 kr
- Hovslagare (ca 6 ggr/år) á 650 kr/gång = 3900 kr
- Ev träning o dylikt 1000 kr
totalt: 31 600 kr*
(plötsligt förstår jag inte varför folk vill låna en häst på foder för att de inte har råd att köpa den. I omkostnad kan man ju spara in de pengarna på ca 1 år!)
(* Disclaimer: Ok, jag har inte utgifter på 1600 kr i stallhyra i månad: men fodret kostar pengar, det gör även staketet och att vi bor här kostar också även om vi själva äger stallet/marken. Försäkring kan man justera uppåt och nedåt och hit och dit, men jag som faktiskt haft en dödssjuk häst skulle aldrig tumma på något sånt. Veterinären, ja, vi bor där vi bor och att vaccinera en häst kostar en del i bensin. Vaccination är också nåt som jag inte vill tumma på. Hovslagare kan man dra in på med barfota hästar men jag föredrar att ha de skodda. Den här kostnaden kan också ökas vid ev. hovproblem. Träning: extremt lågt räknat eftersom det också tillkommer resor. Så det är ju en rullande kostnad, inte så att man får en räkning på tretti-tusen om året direkt men det är ändå så som det kostar. En sak till: om jag har häst här hemma kan kostnaden komma att dubblas eftersom hästar inte ska gå själva ... )
Det här är alltså något som känns ok att lägga en del av min lön på.
Något som däremot har känts helt oöverstigligt är att resa till Island och rida, något jag drömt om i hela mitt liv.
Och vad kostar det då ... Ja, i dagsläget kostar flyget ungefär 4000 kr tur och retur och sen beror det ju på vart man vill rida och hur länge, men en femdagars tur kostar exempelvis: 11000. Totalt alltså 16 000 kr för en resa till Island. Ungefär hälften av vad det kostar att ha en häst själv.
Att äga en häst kan vara något väldigt speciellt: man får en relation. Hästen kan bli väldigt betydelsefull. I mitt liv är det framförallt tre hästar som det fortfarande ömmar i hjärtat när jag tänker kring, just på grund av att vi haft så fina relationer. Och det är klart speciellt men att ha häst är förutom allt detta underbara och en massa pengar också saker som att stå i stallet och värma ett iskallt bett i händerna, för att ge sig ut på en stenhård grusväg och rida i mörker och snålblåst en torsdagskväll i slutet av oktober ...
Nu lär jag bli motargumenterad så det skriker om det eftersom jag vet att många av mina bloggläsare är hästägare. ;-) Men jag har tidigare verkligen tyckt att det enda möjliga är att faktiskt äga en häst själv, och att åka till Island: totalt omöjligt - oöverstigligt, lyxdyrt ...
Så, innan jag köper någon ny häst ska jag åka till Island. :-)
Informerade Maken (den sanne realisten) som sa: "... det låter fantastiskt. Men har du tänkt på att du inte ridit på snart två år?" ;-) Nåja, sex månader symptomfri ska jag vara, "säger dem" och det är ju bättre men jag är inte symptomfri så min Islandsresa blir nog av samtidigt som oljebristen är ett faktum och ingen kommer ha råd att åka till Island. (haha) - det gäller att se ljust på framtiden?! ;-D
Agnetha
Jag är just nu inne i en period där jag håller på och väljer om och stuvar om mitt liv. Det har väl pågått en stund faktiskt men det händer mycket nu. Jag funderar mycket på vad som är värt något, vad jag vill - "egentligen" och inte vad jag ville förut ...
Igår hade jag en sån fantastisk uppenbarelse. Jag funderade över det här med att äga en häst. Bara själva "hållandet" skulle kunna se ut så här:.
- Stallhyra/foder 1600 kr/månad = 19200 kr
- Försäkring 500 kr/månad. = 6000 kr
- Veterinär (te.x vaccination) 1500 kr
- Hovslagare (ca 6 ggr/år) á 650 kr/gång = 3900 kr
- Ev träning o dylikt 1000 kr
totalt: 31 600 kr*
(plötsligt förstår jag inte varför folk vill låna en häst på foder för att de inte har råd att köpa den. I omkostnad kan man ju spara in de pengarna på ca 1 år!)
(* Disclaimer: Ok, jag har inte utgifter på 1600 kr i stallhyra i månad: men fodret kostar pengar, det gör även staketet och att vi bor här kostar också även om vi själva äger stallet/marken. Försäkring kan man justera uppåt och nedåt och hit och dit, men jag som faktiskt haft en dödssjuk häst skulle aldrig tumma på något sånt. Veterinären, ja, vi bor där vi bor och att vaccinera en häst kostar en del i bensin. Vaccination är också nåt som jag inte vill tumma på. Hovslagare kan man dra in på med barfota hästar men jag föredrar att ha de skodda. Den här kostnaden kan också ökas vid ev. hovproblem. Träning: extremt lågt räknat eftersom det också tillkommer resor. Så det är ju en rullande kostnad, inte så att man får en räkning på tretti-tusen om året direkt men det är ändå så som det kostar. En sak till: om jag har häst här hemma kan kostnaden komma att dubblas eftersom hästar inte ska gå själva ... )
Det här är alltså något som känns ok att lägga en del av min lön på.
Något som däremot har känts helt oöverstigligt är att resa till Island och rida, något jag drömt om i hela mitt liv.
Och vad kostar det då ... Ja, i dagsläget kostar flyget ungefär 4000 kr tur och retur och sen beror det ju på vart man vill rida och hur länge, men en femdagars tur kostar exempelvis: 11000. Totalt alltså 16 000 kr för en resa till Island. Ungefär hälften av vad det kostar att ha en häst själv.
Att äga en häst kan vara något väldigt speciellt: man får en relation. Hästen kan bli väldigt betydelsefull. I mitt liv är det framförallt tre hästar som det fortfarande ömmar i hjärtat när jag tänker kring, just på grund av att vi haft så fina relationer. Och det är klart speciellt men att ha häst är förutom allt detta underbara och en massa pengar också saker som att stå i stallet och värma ett iskallt bett i händerna, för att ge sig ut på en stenhård grusväg och rida i mörker och snålblåst en torsdagskväll i slutet av oktober ...
Nu lär jag bli motargumenterad så det skriker om det eftersom jag vet att många av mina bloggläsare är hästägare. ;-) Men jag har tidigare verkligen tyckt att det enda möjliga är att faktiskt äga en häst själv, och att åka till Island: totalt omöjligt - oöverstigligt, lyxdyrt ...
Så, innan jag köper någon ny häst ska jag åka till Island. :-)
Informerade Maken (den sanne realisten) som sa: "... det låter fantastiskt. Men har du tänkt på att du inte ridit på snart två år?" ;-) Nåja, sex månader symptomfri ska jag vara, "säger dem" och det är ju bättre men jag är inte symptomfri så min Islandsresa blir nog av samtidigt som oljebristen är ett faktum och ingen kommer ha råd att åka till Island. (haha) - det gäller att se ljust på framtiden?! ;-D
Agnetha
Förströelse
Som förströelse läser jag ibland hästannonser.
Roligast idag är unghästen som beskrivs som "trevlig, lätthanterlig och mysig" och på samtliga bilder har hästen en hingstkedja surrad runt nosen ... ?
Jag skulle ge en del för att få rida nu faktiskt. Eller köra. Vilketsom. Jag längtas.
Men här ska försiktigas efter bästa förmåga. Den som väntar på nåt gott?
Agnetha
Roligast idag är unghästen som beskrivs som "trevlig, lätthanterlig och mysig" och på samtliga bilder har hästen en hingstkedja surrad runt nosen ... ?
Jag skulle ge en del för att få rida nu faktiskt. Eller köra. Vilketsom. Jag längtas.
Men här ska försiktigas efter bästa förmåga. Den som väntar på nåt gott?
Agnetha
Tillbaka i Sadeln
Jag är tillbaka i sadeln!!!!!!
Det var helt underbart, fantastiskt och löjligt kul. Jag red dock inte alls länge. Det var flera saker som fick mig att sitta av efter så kort tid, dels vill jag lära känna hästen mer från marken, men sen började kroppen protestera. Men när jag väl suttit av så kändes det ingenting och lite ont är det, men inte alls farligt.
Pålle gör då skäl för sitt namn, han heter Flörtkulan och han är en sån där häst som man bara älskar. Eller i alla fall jag, det sa liksom: "klick". Bara det att han nogsamt vände på huvudet och kikade på mig när jag suttit upp- han sa: "Jaha, jaha... där har jag dig ... mhm" , och så försiktigt klev med mig (som inte ridit på ca 12 månader) och frågade: "Är du verkligen helt säker på att du vill trava? Ska vi verkligen svänga? - Är du säker på att du klarar det?" gör ju att man bara smälter...
Balansen var inte på topp och det var ovant att glida iväg i rejäl trav och inte i mjuk tölt vid ökning - men, vad gör väl det? :-) Tror att planen är att jag ska få leka med Flörtis en gång i veckan nu framöver. Det känns inte helt fel. Nästa anhalt i resan med Flörtis är att Flörtis matte E ska ta med mig ut på en kör-runda. Han är nämligen inte bara ridhäst den här grabben, och det tackar jag ju för eftersom jag inte riktigt känner att jag kan ta ut svängarna som ryttare ännu.
*glad*
Agnetha
(å, vad det kliar i fingrarna att berätta en massa andra saker "också" men nu får det bara bli ett litet hästinlägg. For all you horse-readers out there. ;-)
