Kommandoran på Kvarnlycka

Igår var det någon som sa: "det sitter en utter på bryggan!" och hela gänget på Kvarnlycka hastade ned till ån för att beskåda denna MINK. Jag har aldrig varit så nära en mink någon gång. Stor var den också. Det var häftigt. På väg upp mot huset tänkte jag: "kanske ska titta till Lallerna ...". Tur, öde eller försynen, bra var det i allafall. Samira hade fullt stå i att föda fram sitt första lamm när vi kom. En svart liten krake landade med en duns i halmen. Samira pysslade om den duktigt men var märkbart påverkad av fler värkar. Vi väntade och väntade ... När jag satt där i fårhuset passade Vón och Gusa på att bli riktigt gosade och klappade på. Det var en väldigt mysig Stund.

I såna där stunder tappar man liksom perspektivet på tiden. En minut känns som tre och till slut kom vi fram till att det var bäst att gå därifrån en stund. När jag kom ut ca 15 minuter senare låg det en liten blöt lall alldeles ensam i halmen. Samira är ju förstagångsföderska och det vanliga är att de får ett lamm. Nu var det två och hon var märkbart förvirrad.

Efter lite ångest/funderingar/rådfrågning gnussadde jag lammet torrt (en brun bagge) och försökte få Samira att fatta att det var hennes. Jag la den hos det andra lammet (som då var väldigt kavat och ville inte alls ligga med sitt slemmiga syskon) och kämpade på... Till slut hade jag "stängt in de" (med mig själv som grind) i ett hörn och då började Samira slicka på nummer två ...

Vi hade övervägt att fixa grindar men eftersom det var så få tackor, vi har så stort, eftersom det är förstagångsföderskor så får de förmodligen bara en och eftersom och eftersom ... Man ska nog A L L T I D ha tillgång till grindar. Samira hade sånt "shå" med att hålla koll på nr 1 att hon garanterat tappat bort nr 2 om vi inte varit med. Men vi styrde upp grindar (tog de som eg. är en höhäck) och stängde in de.

Nu på morgonen mår alla bra och är pigga och glada. Det blev en svart flicka (med pyttesmå vita fläckar) och en brun pojke (även han med vita fläckar). De ska heta Stund och Stark.

Det är en tveeggad glädje som också är sorgesam eftersom vi ju faktiskt kommit fram till att vi inte ska leva den här typen av liv och är på väg att flytta. Därmed blir det ingen fortsättning på vår får-saga efter den här sommaren. Men jag är ändå oerhört glad över att få vara med om detta och att det gick så bra ...

Bilder kommer förståss. Jag tror att S stod med kameran i högsta hugg och förevigade hela förloppet. Dessutom måste ni ju få se bilder på Pytte-Bären nu när de är torra, kavata och söta. :-)

Agnetha

Tassade iväg till våra fina grannar på Haskens idag och fotade deras (Å's? ;-)  får. Våra tackor kommer därifrån och det är en speciell grupp på många sätt. Det är någon typ av lantras kan man säga, men de är inte "godkända" som lantrasfår. Jag funderar på om jag ens skulle vilja ha det så ... Läste i en gammal artikel från 1920 om hur fåravelsföreningen besöker Bohuslän för att försöka införa mer "produktiva" raser men bönderna där ute på öarna ville inte ha de stora köttraserna: de klarade sig inte under de förhållanden de höll fåren. Istället vill de ha de får de vet fungerar, de får som "alltid" funnits där.  Jag tror inte att det var så "förr" att man hade en speciell ras utan jag tror man korsade lite hejvilt mellan och bytte lite här och där, men basen var densamma. Sen blev det lite olika besättningar här och där och visst är det skillnad på de olika "raserna" men jag får lite en känsla av att man avlar in sig i en tratt ... ?

I alla fall så förevigade jag fåren idag. Jag tycker de är så fantastsikt vackra. Dels fotade jag dem för att jag vill ha bilder på lite släktingar men, som den nörd jag är, vill jag också försöka utröna vad det är för färger på de "egentligen". Man ska ägna sig åt sånt som berusar en - eller hur? ;-)

Här kommer lite bildklipp. Det är en rent estetisk upplevelse att komma ut i den där lilla flocken. Jag gillar konst också, men det här är nåt annat ...






Visst är de coola?!



Här är Fläcka - Gusa och Vóns mamma. Passade på att gosa lite. En annan fördel med de här lallerna är ju att de är så vansinnigt trevliga.

Våra tre fröknar här hemma har fått vara ute nu i två dagar efter husarrestens om följdes av rymmandet. Än visar de stor respekt för stängslet och håller sig hemma. Tråkigt nog verkar Samira väldigt brunstig så det blir nog inget brunt lamm för oss i år.

En desto trevligare grej är att fåren kommer bli klippta i början av mars av http://www.uhlasfarservice.se/
De åker runt och klipper fåren även hos så små besättningar som vi har. Det är ju inte fy skam. Mitt mål är väl att sköta den sysslan själv men jag måste säga att det känns bra att få proffshjälp.

Agnetha  (Livet på landet är inte så pjåkigt när allt kommer omkring?)

(Laller på Löta = får på rymmen)

Tisdag eftermiddag.
Jag tittar ut genom fönstret i exakt samma sekund som det rasar från grannens tak - och fåren flyr i vild panik - ut genom grinden ... Ingen fara. De "går på hink" så det gick snabbt att återbringa de till hagen.

Onsdag eftermiddag.
Jag och Dotra kommer hem från en liten promenad. Jag blir så glad när jag ser våra fina får att jag utbrister: "Hej, Lallera!" varpå lallerna blir så glada att se sin härliga matte så de skuttar ut genom grinden och kommer och hälsar ...

Torsdag förmiddag (idag):
Jag och Dotra skottar snö. Till slut kan inte Faxi och Samira hålla sig längre. De går ut för att prata med mig. När jag ignorerar de går de tillbaka till hagen. Sen går de ut igen ... Till slut har jag tappat räkningen på antalet gånger de smitit. Men till slut får jag hjälp (TACK, M!!) och sätter upp lite extra grind. Jag och Dotra går in för att fixa lite lunch, och när jag drar av mig skorna ser jag detta utanför fönstret:



Samira och Faxi - ute igen!!!

Ringer efter M och matar Dotra. Därefter lyckas vi få in fåren i får huset och där befinner de sig nu. I säkert förvar.

ARGH!
Det här är inte bra för såna som jag - som har kontrollbehov. Eller också är det bra? Det som är ruskigt dåligt är att det är Samira och Faxi som tycker att det är en bra idé att rymma ... Vón och Gusa rymmer också, men de "fattar liksom inte". Men de lär sig ju ...

Ska ringa till Lalleras uppfödare och min fårguru Å sen och prata om hur vi ska lösa det här.

Till nästa säsong, då ska jag bygga "Fort Knox". Det säger jag nu....

Agnetha

Häromdagen skulle vi göra "Den årliga får och get räkningen" till Jordbruksverket.
Naturligtivs lyckades jag fylla i blanketten fel, trots att de hade ett tydligt och väldigt illustrerande "exempel" överst på blanketten... ;-)
Men nu är de räknade. Blanketten är dock inte inskickad. Det är lite obegripligt att man ska måsta skicka in en sån blankett för fyra (tre) får. Det är väl en sak om man har 50 + får, då är det ju plötsligt administrativt intressant på något vis. Vem ska handha och hantera vår blankett med information om att vi har inte mindre än fyra får på gården? FYRA får! Har ni hört?!

Lallera äter fortfarande på höbalen utomhus. De bräker helt desperat när de ser mig på gården. Tror de undrar vart alla de andra tanterna tog vägen? Faxi har blivit dubbelt så stor sen vi klippte honom. Ullen växer som sjutton men han är alldeles gul på de vita fälten. Maken bär vatten till de och jag gosar. När höbalen är slut så börjar daglig utfodring. Frågan är när på dan man ska fodra.

Tydligen är det ju så med får att man ska undvika "småätande" om man vill ha bräkiga (bråkiga?) får. Det betyder få (en) utfodring/dag. Frågan är när på dagen man ska ge? Egentligen känns väl morgonen bäst. Dotra är ju rätt driftsäker med morgon någon gång mellan sex och sju, särskilt nu när hon slutat äta på nätterna.

Det gjorde hon förresten alldeles själv. Helt plötsligt bara sov hon hela natten. Det är annat än Fröken Wahlgrens idéer om att tvinga ungar att sluta äta på natten när de är fyra månader ... Tror det kom av sig självt när Dotra började äta mer substansiell mat som gröt och rejäla smakisar till lunch. Men så vaknar hon ju tidigare, men vad gör det när man fått sova hela natten?! (inte för att jag hade några stora problem med att vara uppe och amma de där cirka två gångerna varje natt).

Detta om detta.
Fyra dagar kvar. :-)

Agnetha

Idag tog jag vägen förbi Fårhagen där våra lamm fortfarande bor. Jag var där även igår. De kände igen mig direkt. Precis som igår hade jag med mig lite "götta". I morgon tror jag inte att jag gör så. Fåren sa: "Ok - på henne du från det hållet, så tar jag det här, och du där kutar rätt mellan knäna på henne så ska vi nog få omkull na och då kan vi plundra fickorna!" Jag höll regelrätt på att bli uppäten hela jag. Jag blev helt enkelt ... fårad?
Ok, så illa var det faktiskt inte. Det var riktigt mysigt. Särskilt när alla fått smaka och tog det lite lugnare. Det var sjukt mysigt. Får är mysiga. De har mjuka, snälla små mular, tysta fötter och smarta ögon.

I Lördags kändes fårprojektet hopplöst. Som att det aldrig skulle gå att genomföra redan nu i höst. Nu känns det betydligt mer hoppfullt. I lördags fick vi med hjälp av Syster-Yster med man fönstret på plats på väggen till gamla Sto-Bo (dårhuset?) så nu ska bara panelen på plats, en dörr ... också ... lite till pyssel.

Fick Jordbruksverkets "Stalljour för får och getter" idag också. Känns väldigt seriöst och allvarligt. ;-) 

Agnetha  

(Bilder finns men kommer en annan dag)

Nu när hästarna har flyttat ska Sto-Bo bli Fårhus. Vi ägnar oss åt Får-beredelser.

I ett sms häromdagen skrev jag just: "Fårhus" men när jag sedan läste vad jag skrivit hade luren rättat och skrivit: "Dårhus".  - Kan det vara ett omen?



Maken i snickartagen. Jag är rudis på att snickra, så jag fixar staketet. Praktiskt att fördela arbetet.

Fåren i fråga kommer ursprungligen från Ljungdalen i Jämtland. De kallas visst "Lantras-Rya" men är väl "egentligen" en form av Allmogefår. De är dock inte identifierade av Allmogefårföreningen. Här är en bild som jag tog av Stora Flocken när jag gick förbi häromdagen:



Med säkerhet vet vi att det blir två mörkbruna tackor, och eventuellt en sån gyllenbrun som står där i bakgrunden. Baggen blir (förhoppningsvis) en svartskäck! Vi hoppas förståss på svartskäck lamm till våren, men vi får väl se. :-) Framförallt så är det trevliga och sociala får det här. Det betyder mycket för mig.

Jag är skitnervös i ordets rätta bemärkelse.
Jag brukar vara nästan överdrivet entusiastisk men den här gången känner jag massor av tvekor. Maken däremot är cool - som vanligt - men han har ju också en gedigen får erfarenhet så det känns tryggt och bra. :-)

Agnetha