Kommandoran på Kvarnlycka

I år är det tre år sedan jag åt någon semla. Snart är det ett år sedan jag började äta socker igen efter mitt ca 2 år långa uppehåll.

Och! Idag är det semmeldagen!
I år blir det tre år utan semla. Jag hade tänkt äta en semla idag. Jag har sparat mig sen de började dyka upp i affärerna för att äta en på just "semmel-dagen". Eftersom jag har och har haft överviktsproblem och överätningsproblem försöker jag hålla mig till vissa regler om det här med vad jag äter, när och varför. För mig fungerar det bättre med: "jag får, men vad vill jag ha?" än "det är absolut förbjudet". För när jag börjar fundera så är det antingen så att jag vill äta en hel godisbutik (vilket gör mig illamående och sjuk) eller så kan jag inte bestämma mig och då står jag över. Igår te.x var jag så där vansinnigt sugen och jag hade en lång överläggning med mig själv om "vad vill jag ha då?" bara för att komma fram till att det jag egentligen var sugen på var en kopp kaffe!

Men nu är dagen här. SEMMELDAGEN!  Vaknade i morse och tänkte (som en duktig sockerberoende?): "Idag är det semmeldagen". Sen tänkte jag: "Jaha. Semla. Idag ska jag äta en semla. Vad smakar egentligen semla ...?" Tankarna vandrade iväg och ju mer jag funderade där jag låg och lyssnade på Dotra som också mornade sig i lugn och ro, ju mer började jag känna att jag inte alls vill ha någon semla!

Maken hade planerat att köpa de godaste semlorna i staden på vägen hem men jag sms:ade och skrev att han kan låta bli. Jag vill inte ha någon semla. Jag är inte ett dugg sugen så varför ska jag äta en semla då? Jag fick en massa fina budord i ett mail häromdagen och ett av de var:

"Du vet själv vad som är bäst för dig. Så varför gör du inte det?"

Att äta en semla är ju onyttigt och onödigt. Men gott. Men jag är inte alls sugen. Då är det ju lätt att avstå. Förståss!  Fast jag hade säkert ätit en semla om den stod framför mig. Men det bästa är att inte gör det. Så blir det sakta men säkert gladare att ställa sig på vågen och kroppen- och knoppen! - mår bättre.

Fast jag är inte alltid så här ståndaktigt-duktig.
I fredags besökte jag en butik som jag inte besöker så ofta. Den har en riktig sån gammaldags "kiosk-känsla" med massor av godisar uppställt runt disken. Jag köpte en ljuslykta, men när jag stod där och kände den helt sjukt härliga lukten (lukten är nästan bättre än ätandet - faktiskt!!) så kunde jag inte hålla mig. Jag köpte en nougat elefant. Jag åt den i bilen och den var helt sjukt god. :-) Klart mer värt än att äta en semla bara för att det är tradition och att jag "får".

Tycker själv att det är spännande att se hur mitt ätande utvecklas i förhållande till att jag trodde (var övertygad) om att jag var beroende, typ alkoholist. Allting kanske inte är så enkelt alla gånger ...? Den som lever får se.

Agnetha

Ps.
På förekommen anledning vill jag påtala att jag inte publicerar anonyma kommentarer. :-) Även om de är bra ..

Nu ska ni få se på vad händigt fôlk vi är, vi på Kvarnlycka.
Här är bordet före målningen. Så här har det sett ut så länge vi har haft hand om det. Det är ett anrikt bord det här ska ni veta! Det var Makens föräldrar som köpte det på IKEA på 70-talet och sen har det hängt med. När jag och Maken träffades stod det i köket i kollektivet som Maken bodde i till exempel ... och nu bor det hos oss!



Före. I tvättstugan. Observera alla tidningar. Gissa antalet färgfläckar på golvet... ;-)



och så här tjusigt blev det - med bordet på plats i matsalen. (Ståndsmässigt värre - eller hur?)

Stolarna ska också få lite färg. Maken är dock lite tveksam till det hela?!? Det är ett helsike att samarbeta kring heminredning (och allt annat). Ibland önskar jag att jag vore en sån kvinna som bara "gört" utan diskussion med Maken ... ;-) Men det är klart. Jag fick upp nåt ryck och såg framför mig hur jag målade stolarna saffransgula och den där röda färgen (som heter KÄRLEK). Men ... färgen på listerna i rummet blir nog en bättre kontrastfärg tror jag. Får väl se om vi kan komma överens. Den-Där-J och jag. ;-)

Agnetha

Sitter - i denna stund - och leker med min (??) alldeles nya och fina dator.
Så oerhört skönt. "Old Faithfull" är nog lite sur på mig, men det får han (?) vara.

Vi kom undan hyffsat billigt i alla fall, det får man ju tacka för en dag som denna. Tyvärr var det en nödvändig investering - det känns som vi har dragit ut på det nästan alldeles för länge. Känslan av att åka från Stenålder till år 3014 är slående ...

Måste säga att jag blev oerhört glad över försäljaren i butiken. Han var ovanligt proffsig, inte så där: "ni måste ha det här och sån där skit kommer ni bli tokig på!". Istället sa han saker som: "Den här är lite bättre än den där, men det skiljer inte så mycket, den största skillnaden den mot den är att det är längre garanti ..." Dessutom förklarade han så "vanlit fölk begrip nanting". Det vill inte säga lite när jag känner mig nöjd butikspersonal för jag är verkligen världens sur-strut och en ur-besvärlig kund.

Men det känns lite tokigt att ha en helt ny dator. Alla mina favortier ligger ju i den gamla datorn. Spotify är inte installerat och det finns inte en enda pinal på hårddisken. Alla mappar är tomma. Inga bilder. Ingenting.
Ovant!

Agnetha

Tag er i akt - för här kommer floskeltoppen!

I morgon är det nyårsafton och egentligen skulle det väl platsa med en liten "års-resumé" men jag tror jag kan sammanfatta den så här:



Dotra. <3
I morgon för exakt ett år sedan kände jag henne sparka för första gången "på riktigt". Supertidigt, men så pass att även Maken kände. Vi var på väg ned till ån för våran årliga Nyårsbastu. Magiskt ... Nu är hon snart sex månader och älskar livet. På bilden ovan äter hon blåbärsgröt - "tyfis-unge". ;-)

Fick en massa vackra bilder som Farmor K fotade i julhelgen. Det slår mig vad oerhört vackert vi har det. När man ser det varenda dag händer det faktiskt att man glömmer bort lite hur fint det är ...


(Nerifrån ån och upp mot gårn.)


(Uppifrån gårn, ner mot ån,  härbret till vänster.) "Lea" (grinden) gränsar mot fårhagen)

Sen fanns dessa bilder på "Lallerna" med...



Gusa - Vón och Samira. Von är tydligen ett dialektalt ord här i Hälsingland,som betyder just förhoppningar. Det visste inte jag. Visst är de söta våra flickor? :-)



Faxi får ståta med på bild han med. Han är så söt så man bara dör. Jag drömmer om ett brunt tacklamm, med den teckningen. Har viskat det till Samira ett antal gånger men egentligen är jag mest glad om vi får något endaste tacklamm. Känns som vi kommer få tre baggar. ;-)


Agnetha

Ps.... jag har sjuuukt ont i bäckenet idag ... :-(
Den där 10-15 minuters (!!) ridturen var ingen hit för min kropp. Är så glad att jag faktsikt sålde mina två fina hästar och inte har någon egen som jag ska stå och ha dåligt samvete för. Det känns som att det är lååång väg tillbaka till ridning som det var förr. Men som tur är, är Flörtis inkörd. ;-)

Måste bara få visa vad fint det blev på dörrarna:



Två dörrar = två kransar. ;-)
Det ser rätt så ståndsmässigt ut va?

Värsta mys idag med påhälsning hos E med alla gnuttarna och S T O R A hunden.

Agnetha