"Klarar sig bra med täcke"
Nu är surstruten på gång igen. ;-)
Förströelse läser hästannonser nu igen och just nu tycker jag att det blir fler och fler eksemhästar än vad som var till salu tidigare i vinter. en sak som verkligen stör mig är människor som skriver i annonsen: "Klarar sig bra med täcke!"
Det där är totalt bullshit! Jag blir så irriterad ...
Det handlar inte alls om hästen har täcke eller inte. Täcke är jättebra för det skydar hästen mot insekter och skyddar i viss mån även man och svans från att bli totalt bortskrubbade (men om klådan är svår så går också täcket sönder).
Det som påverkar hur en eksemhäst mår är framförallt:
Vad är hästen allergisk mot och hur mycket utsatt blir den? De flesta (men inte alla) är allergiska mot svidknott. Om hästen har tillgång till en rejäl ligghall, har täcke eller står uppstallad en stor del av dygnet kan den komma undan från de flesta knotten. Sen handlar det om hur knott-rikt det är där hästen bor.
Sen påverkar också: Hela hästens allmäntillstånd och immunförsvar. En nedsatt häst som inte mår bra får också mer eksem. (Sedan länge tillbaka vet man att man kan komma åt mycket av eksemen genom att behandla hästen innifrån. Ökozon behandling är en gammal metod, men numera är det linfröolja som är på tapeten och sägs ge i princip symptomfria hästar.)
Och det här med "klarar sig bra" - vad kan det betyda egentligen?
Att inte hästen blir till ett öppet sår? Att den får behålla större delen av manen? Att den inte river stallet när den ska klia sig? Att den är symptomfri?
Eksem är eksem och det är som eksem är mest: Med rätt behandling vid rätt tillfälle kan det vara symptomfritt och riktigt fint. Men man vet aldrig vad som händer när man flyttar en häst från ett ställe till ett annat, ändrar levnadsförhållandena eller vad som händer när hästen blir äldre.
Sen handlar det alltid om hur empatisk varje hästägare är, hur allvarligt man själv ser på saken. Jag skulle bli galen av att ha en ständig klåda i kroppen. Det är ett under att inte fler hästar blir det. Men islandshästar är ju lite speciella, de kan knalla omkring med ganska allvarliga skador, dåligt sittande utrustning, på tok för tunga ryttare och annat utan att klaga så mycket. "De tiger och lider" brukar jag säga för det gör de verkligen. Det finns ganska många exempel på hästar som varit allvarligt sjuka/skadade och ändå presterat riktigt bra.
Jag har aldrig ägt en eksemhäst själv och jag valde medvetet svenskfödda hästar efter (så långt jag visste) friska, svenskfödda föräldrar när jag köpte häst sist. Sen kan man aldrig vara säker. Det finns tyvärr rätt gott om svenskfödda eksemhästar (särskilt inom andra raser än islandshästen) och det finns importer som aldrig utvecklar eksem. Min erfarenhet av eksemhästar har jag skaffat mig under min fantastiska period då jag gjorde karriär som världens mest tacksamma stall-slav. Jag har pysslat om rätt många eksemhästar i lite olika skick ...
Agnetha
Skit-Vår & Självömkan
Dagens titel låter som en titel till en farsh (stavas?) med Stefan&Krister!
Men, Våren!
Tittar ut genom fönstret mitt på dan och sola lys på snön så man blir all's blinn.
Att njuta av - eller bli skitstressad av.
Idag blev jag skitstressad. Min lista av saker jag vill göra när solen gassar och snön ligger vit är lång och härlig, och varenda liten aktivitet skulle orsaka eller riskera att orsaka foglossnings-ont. Dessutom, vilket jag egentligen inte vill skriva för jag vill inte hindras av en sån sak, men en del aktiviteter passar inte när man är ensam med ett barn på åttamånader. Tråkigt nog.
Men! Jag har druckit mitt kaffe i solen, vi tog en tiominuterspromenad i snöslasket. Dotra avnjöt sin eftermiddagsvälling i solen på trappan så jag känner mig inte helt hopplös.
Men det här är en svår period tycker jag och just idag har jag varit lite extra gnällig och tjurig.
Egentligen tänker jag att man ska inte skriva nåt alls när man inte har nåt glatt att skriva om eller när/om man gnäller fast man är helt sjukt lyckligt lottad och har "allt man drömt om".
Då borde man vara glad och tacksam jämt.
Faktiskt.
Men, jag är inte det. Inte jämt. Inte just idag.
Lite annat: Jag råkade köpa pelargonskott på Tradera. Typ två. Eller kanske typ... Fem? Sex? SJU?! Ja, jag har nog tappat räkningen. Väldigt många faktiskt. Tänkte att det blir ju bra. Så fick jag räkningen idag på sticklingar som jag "råkade" köpa från en handelsträdgård när deras katalog kom i Januari: det hade jag helt glömt! :-o Nu blir det fullt i fönstren! Men jag har ju några "vuxna" plantor som är på utgång så det ryms nog - eller ..?
Inget pytte-bä i fårhuset. Antagligen så brunstade Samira vilket innebär att hon gått tom/resorberat/kastat. Men hon ser ju så tjock ut?! Den som lever får se.
Lysdags för äggen i morgon. Jag snackar med de morgon och kväll (sån e ja ... ) ska bli spännande att se vad det blir.
Agnetha
Men, Våren!
Tittar ut genom fönstret mitt på dan och sola lys på snön så man blir all's blinn.
Att njuta av - eller bli skitstressad av.
Idag blev jag skitstressad. Min lista av saker jag vill göra när solen gassar och snön ligger vit är lång och härlig, och varenda liten aktivitet skulle orsaka eller riskera att orsaka foglossnings-ont. Dessutom, vilket jag egentligen inte vill skriva för jag vill inte hindras av en sån sak, men en del aktiviteter passar inte när man är ensam med ett barn på åttamånader. Tråkigt nog.
Men! Jag har druckit mitt kaffe i solen, vi tog en tiominuterspromenad i snöslasket. Dotra avnjöt sin eftermiddagsvälling i solen på trappan så jag känner mig inte helt hopplös.
Men det här är en svår period tycker jag och just idag har jag varit lite extra gnällig och tjurig.
Egentligen tänker jag att man ska inte skriva nåt alls när man inte har nåt glatt att skriva om eller när/om man gnäller fast man är helt sjukt lyckligt lottad och har "allt man drömt om".
Då borde man vara glad och tacksam jämt.
Faktiskt.
Men, jag är inte det. Inte jämt. Inte just idag.
Lite annat: Jag råkade köpa pelargonskott på Tradera. Typ två. Eller kanske typ... Fem? Sex? SJU?! Ja, jag har nog tappat räkningen. Väldigt många faktiskt. Tänkte att det blir ju bra. Så fick jag räkningen idag på sticklingar som jag "råkade" köpa från en handelsträdgård när deras katalog kom i Januari: det hade jag helt glömt! :-o Nu blir det fullt i fönstren! Men jag har ju några "vuxna" plantor som är på utgång så det ryms nog - eller ..?
Inget pytte-bä i fårhuset. Antagligen så brunstade Samira vilket innebär att hon gått tom/resorberat/kastat. Men hon ser ju så tjock ut?! Den som lever får se.
Lysdags för äggen i morgon. Jag snackar med de morgon och kväll (sån e ja ... ) ska bli spännande att se vad det blir.
Agnetha
Den perfekta radiokanalen
P3
Jag brukade älska P3. Sen hände något. Med mig eller med "dom" vet jag inte. Men är det bara jag som hör prat om sex, snusk och kön - typ, exakt hela tiden? Eller en extrem drogliberalism? Jag vet inte om det beror på att jag är i sällskap av ett mycket litet barn dagarna i ända, eller om det blivit någon skillnad?
Häromdagen försökte jag - igen. Det är Krister, mitt gamla favoritprogram, och "Någon som vet". Det är ju bra på sitt sätt, men måste det ständigt handla om sex och kön? Nu handlade det om att raka sig "därnere" (som frågeställaren benämnde det hela). En annan dag lyssnade jag på samma program, en vanlig vardagseftermiddag ... Plötsligt hör jag hur de mycket ingående och detaljerat diskuterar sexställningar?!
Har jag blivit tant? Eller har det blivit mer liberalt?
P1
En sak var då säker. Radio måste jag ha men P3 håller inte måttet längre. Sappar över till P1 och finner en stilla ro i långa, djupgående och jätteintressanta saker. Ta sjörapporten. De talar om vilket snödjup det är på vissa ställen. Det känns betryggande - någon där ute har koll, stenkoll!
Men ... ingen musik. What so ever.
Dessutom blir jag ledsen och illa berörd av att lyssna på intervjuer med personer som utsatts för tortyr eller varit i koncentrationsläger. Ja, det är nyttigt och allmänildande att lyssna och människor måste få berätta. Men ... jag vill få välja.
Så ... återstår
P4
Har testat P4 en stund. Först fick jag in Radio Jämtland och det var ju lite spännande. Det kändes som att jag hade flyttat. Men nu har jag fått in Radio Gävleborg. Men hela dan - EXAKT hela dan - har de hållit på och ältat trafikolyckor, sport och tågtrassel. Sport och tågtrassel må väl ha lite nyhetsvärde. Men när det blir trafikolycka efter trafikolycka efter trafikolycka ... Nu verkar det dock vara något alldeles extraordinärt idag men alltså ...
Jag blir nervös. Ska man våga sig ut på vägarna när det är vinter i över huvud taget ...?
Ja, just det ja.
REKLAMRADIO
Alla sorter. Bortvalt sedan lääääänge tillbaka. Jag hatar reklamradio.
.... Så kan det gå.
Två inlägg idag. "Kösta på" som vi brukar säga. Men har man inspiration (och tusen andra tråkigare saker som man "måste" göra, så har man ;)
Agnetha
Jag brukade älska P3. Sen hände något. Med mig eller med "dom" vet jag inte. Men är det bara jag som hör prat om sex, snusk och kön - typ, exakt hela tiden? Eller en extrem drogliberalism? Jag vet inte om det beror på att jag är i sällskap av ett mycket litet barn dagarna i ända, eller om det blivit någon skillnad?
Häromdagen försökte jag - igen. Det är Krister, mitt gamla favoritprogram, och "Någon som vet". Det är ju bra på sitt sätt, men måste det ständigt handla om sex och kön? Nu handlade det om att raka sig "därnere" (som frågeställaren benämnde det hela). En annan dag lyssnade jag på samma program, en vanlig vardagseftermiddag ... Plötsligt hör jag hur de mycket ingående och detaljerat diskuterar sexställningar?!
Har jag blivit tant? Eller har det blivit mer liberalt?
P1
En sak var då säker. Radio måste jag ha men P3 håller inte måttet längre. Sappar över till P1 och finner en stilla ro i långa, djupgående och jätteintressanta saker. Ta sjörapporten. De talar om vilket snödjup det är på vissa ställen. Det känns betryggande - någon där ute har koll, stenkoll!
Men ... ingen musik. What so ever.
Dessutom blir jag ledsen och illa berörd av att lyssna på intervjuer med personer som utsatts för tortyr eller varit i koncentrationsläger. Ja, det är nyttigt och allmänildande att lyssna och människor måste få berätta. Men ... jag vill få välja.
Så ... återstår
P4
Har testat P4 en stund. Först fick jag in Radio Jämtland och det var ju lite spännande. Det kändes som att jag hade flyttat. Men nu har jag fått in Radio Gävleborg. Men hela dan - EXAKT hela dan - har de hållit på och ältat trafikolyckor, sport och tågtrassel. Sport och tågtrassel må väl ha lite nyhetsvärde. Men när det blir trafikolycka efter trafikolycka efter trafikolycka ... Nu verkar det dock vara något alldeles extraordinärt idag men alltså ...
Jag blir nervös. Ska man våga sig ut på vägarna när det är vinter i över huvud taget ...?
Ja, just det ja.
REKLAMRADIO
Alla sorter. Bortvalt sedan lääääänge tillbaka. Jag hatar reklamradio.
.... Så kan det gå.
Två inlägg idag. "Kösta på" som vi brukar säga. Men har man inspiration (och tusen andra tråkigare saker som man "måste" göra, så har man ;)
Agnetha
Legitimerad Lathög
Igår hade jag så ont så jag mådde illa. Det tar tid innan jag klagar på att det gör ont. Faktiskt. Jag har haft ruskigt ont i lite mer än en vecka nu. Ondare än vad jag haft "hela tiden".
Jag tänkte - "Det gör ont i fogarna, fan vad det gör ont i fogarna!" men sen tänkte jag att det är inte möjligt att ha så här ont efter så här lång tid. Maken och jag bestämde att om det är lika illa "i morgon bitti" dvs idag - så ringer jag sjukhuset. Igår kväll tänkte jag att det kändes precis som när jag var gravid. Enda skillnaden är att jag inte har en tiokilos kanonkula mitt på magen. ;-) Kanske... kanske, kan det vara nåt annat. Typ urinvägsinfektion, eller nåt.
Meeeen ...
Det ÄR fogarna!
Fortfarande!!!
Läkaren sa att det kan bli så här långdraget och jobbigt för en del. Att jag måste vara försiktig och ta det lugnt, och ha tålamod, tålamod, tålamod ... Dessutom jagade han iväg mig till sjukgymnasterna som bad om ursäkt för att de inte ringt tillbaka eftersom "de inte haft någon tid att erbjuda ändå" men helt plötsligt lyckades de skrapa fram en tid. Så dit ska jag i eftermidag.
ARGH!
Jag blir GALEN!
Det är ett helt år sedan nu sen jag fick problem. Det kom efter en lång (och härlig) spark-tur och därför trodde jag först att det var ischias värk. Hehe ... Ett ÅR sedan! och det är (snart) SJU månader sen jag "slutade vara gravid".
Läkaren sa att det framförallt är hormonellt styrt men att jag ska vara försiktig. Jag fick ju krypa till korset och erkänna att jag nog kanske, eventuellt, ansträngt mig lite mer den sista månaden. Typ kört häst (vilket inkluderar att hantera en ganska tung vagn + ett stort steg i och ur vagnen ..), typ skottat lite mycket snö kanske, typ burit lite tunga saker och ... så. Men jag vill ju göra alllt det där. Jag vill gå (helst springa) långt och mycket. Jag vill bära tunga saker (läs = mata och vattna fåren, städa ur ladan, möblera om mm.). Jag vill köra häst (helst vill jag rida). JAG VILL!!!!!!!!!!
Också fick jag smärtlindrande utskrivet. Rejäla doningar. Det är nog bra det.
Men ...
det är väl bara att inse att jag måste "fortsätta" vara försiktig. För jag måste ju i första hand kunna ta hand om Dotra och dessutom ska jag ju börja jobba om ett par månader och "tyvärr" jobbar jag ju inte på kontor. :-7
Så nu ska jag vara den legitimerade lathögen och bara vara försiktig. Så jag blir bra. Helt bra.
Agnetha
PS
Jag är så tacksam över att jag var så klok och förståndig att jag faktiskt SÅLDE mina fina hästar. Så jag slipper det dåliga samvetet. :-p
Ds.
Jag tänkte - "Det gör ont i fogarna, fan vad det gör ont i fogarna!" men sen tänkte jag att det är inte möjligt att ha så här ont efter så här lång tid. Maken och jag bestämde att om det är lika illa "i morgon bitti" dvs idag - så ringer jag sjukhuset. Igår kväll tänkte jag att det kändes precis som när jag var gravid. Enda skillnaden är att jag inte har en tiokilos kanonkula mitt på magen. ;-) Kanske... kanske, kan det vara nåt annat. Typ urinvägsinfektion, eller nåt.
Meeeen ...
Det ÄR fogarna!
Fortfarande!!!
Läkaren sa att det kan bli så här långdraget och jobbigt för en del. Att jag måste vara försiktig och ta det lugnt, och ha tålamod, tålamod, tålamod ... Dessutom jagade han iväg mig till sjukgymnasterna som bad om ursäkt för att de inte ringt tillbaka eftersom "de inte haft någon tid att erbjuda ändå" men helt plötsligt lyckades de skrapa fram en tid. Så dit ska jag i eftermidag.
ARGH!
Jag blir GALEN!
Det är ett helt år sedan nu sen jag fick problem. Det kom efter en lång (och härlig) spark-tur och därför trodde jag först att det var ischias värk. Hehe ... Ett ÅR sedan! och det är (snart) SJU månader sen jag "slutade vara gravid".
Läkaren sa att det framförallt är hormonellt styrt men att jag ska vara försiktig. Jag fick ju krypa till korset och erkänna att jag nog kanske, eventuellt, ansträngt mig lite mer den sista månaden. Typ kört häst (vilket inkluderar att hantera en ganska tung vagn + ett stort steg i och ur vagnen ..), typ skottat lite mycket snö kanske, typ burit lite tunga saker och ... så. Men jag vill ju göra alllt det där. Jag vill gå (helst springa) långt och mycket. Jag vill bära tunga saker (läs = mata och vattna fåren, städa ur ladan, möblera om mm.). Jag vill köra häst (helst vill jag rida). JAG VILL!!!!!!!!!!
Också fick jag smärtlindrande utskrivet. Rejäla doningar. Det är nog bra det.
Men ...
det är väl bara att inse att jag måste "fortsätta" vara försiktig. För jag måste ju i första hand kunna ta hand om Dotra och dessutom ska jag ju börja jobba om ett par månader och "tyvärr" jobbar jag ju inte på kontor. :-7
Så nu ska jag vara den legitimerade lathögen och bara vara försiktig. Så jag blir bra. Helt bra.
Agnetha
PS
Jag är så tacksam över att jag var så klok och förståndig att jag faktiskt SÅLDE mina fina hästar. Så jag slipper det dåliga samvetet. :-p
Ds.
Gnäll är Gott
Besökstopp på bloggen idag.
Gnäll är Gott?
Har nog funnit lite ro i att bo kvar en stund till "iallafall".
Sköterskan i telefonen hade en jättespännande teori om min nagel och jag ska träffa en läkare senare i veckan. Kanske är det svar på både det ena och det andra. Vi får välan se.
Agnetha
Gnäll är Gott?
Har nog funnit lite ro i att bo kvar en stund till "iallafall".
Sköterskan i telefonen hade en jättespännande teori om min nagel och jag ska träffa en läkare senare i veckan. Kanske är det svar på både det ena och det andra. Vi får välan se.
Agnetha
Mitt hår är min borg!
Som rubriken säger- Mitt hår är min borg! Men ... jag har ett problem ...
Det värsta jag vet är när håret är är prydligt. För en tid sedan var det en sån "grej" på Facebook att man skulle skriva sin skostorlek + cm, och hur lång tid det tar att fixa frisyren. De flesta skrev typ: "38 cm, 10 minuter". Jag skrev: "38 cm, 10 timmar". Mitt hår är som bäst när jag har sovit på det. Om jag duschar på kvällen och kladdar i vax, och sen sover på det: då blir det perfekt ruffsigt.
Håret gör att jag ibland (ofta) kallas för Plupp (ni vet, han sagofiguren). Jag brukar säga att det är mitt plupp-hår.
Hört på Jobbet:
Kollega: Men, har du inte kammat dig idag?
Chefen (innan jag ens hinner öppna munnen): Men så där ser hon ju alltid ut?
(jag har inte dragit en kamm genom håret på säkert två år ... 0;-)
Jag har ett sånt hår som är tjockt, mycket och växer i rekordfart.
MEN ... Jag har ett problem.
Jag måste klippa mig relativt ofta. Tyvärr. Eftersom varenda, VARENDA (!!!) gång jag kommer hem från frisören tittar jag mig själv i spegeln och tänker: "jahopp ... " - sen får jag gå omkring i flera veckor och vänta på att det "värsta ska gå över" och håret börjar pluppa sig igen.
Under en ganska lång tid har jag haft samma frisör och "funnit" mig i det här med att det inte blir som jag vill ha det varje gång (!). I höstas träffade jag dock en frisör som faktiskt fattade. Hon skar ur håret helt makalöst - och behöll formen och frisyren. Jag såg ut som plupp när jag gick in i salongen och jag såg ut som plupp när jag gick ut. Jag var överlycklig. Problemet: Hon finns ca 40 mil härifrån.
Men. Stärkt av upplevelsen i Umeå gick jag och klippte mig hos en ny frisör, här hemma, strax före jul. Jag förklarade mycket noga hur jag vill ha mitt hår, vad jag brukar göra med det. Hon lyssnade och det lät faktiskt som att hon förstod. Det gjorde hon inte. Eller också kunde hon inte med håret? Men jag vet att jag tydligt och klart sa: "Det får absolut inte vara jämnlångt. Det ska vara längre här, kortare här ..." Jag v e t att man ska höra av sig och klaga efteråt - men jag bara "orkade" inte. Jag har nämligen klagat förut en gång. Då skulle det rättas till och det blev värre ....
Nu, ungefär en månad senare, börjar mitt hår få lite nya längder och det kanske går att rätta till. Men jag har redan ågren för detta. För jag vill inte gå tillbaka till samma frisör. Jag vet inte om jag vågar prova en annan/ny. Nu ska jag visserligen till Umeå i februari (tror jag?) så jag kanske ska hålla mig tills dess? Men är det verkligen hållbart i längden, funderar jag. I och för sig älskar jag Umeå och större delen av Makens familj/släkt finns där så vi åker ju dit då och då men ...
Kanske lösningen är att spara ut håret?! Med den takten mitt hår växer i måste jag klippa det ofta, och behöver en "pålitlig" frisör, en frisör som fattar. Jag kanske är världens sämsta och svåraste konsument när det gäller det här, men håret är ju väldigt viktigt.
Jag har haft helt vansinnigt långt hår förut. Då var det dessutom härligt rågblont och när jag flätade det i två tjocka flätor på varsin sida om huvudet och det faktum att jag dessutom vägde ca 100 kg gjorde att jag såg ut som Hagbard Handfastes fru- Helga, så här typ:
Intet ont om Helga, men ... that's just not me ...
Så.
Mina alternativ:
1. Sluta klippa mig.
2. Vänta till nästa gång jag ska till Umeå och hoppas att frisören är lika bra/pålitlig andra gången (det har nämligen också hänt förut. Första gången en frisör klipper mig blir det hur bra som helst, nästa gång helt katastrof...)
3. Gå och klippa mig hos "vem som helst", hoppas på det bästa, lida i några veckor, och klippa mig igen.
What to do ... what to do ... ?
/Surstruten
Det värsta jag vet är när håret är är prydligt. För en tid sedan var det en sån "grej" på Facebook att man skulle skriva sin skostorlek + cm, och hur lång tid det tar att fixa frisyren. De flesta skrev typ: "38 cm, 10 minuter". Jag skrev: "38 cm, 10 timmar". Mitt hår är som bäst när jag har sovit på det. Om jag duschar på kvällen och kladdar i vax, och sen sover på det: då blir det perfekt ruffsigt.
Håret gör att jag ibland (ofta) kallas för Plupp (ni vet, han sagofiguren). Jag brukar säga att det är mitt plupp-hår.
Hört på Jobbet:
Kollega: Men, har du inte kammat dig idag?
Chefen (innan jag ens hinner öppna munnen): Men så där ser hon ju alltid ut?
(jag har inte dragit en kamm genom håret på säkert två år ... 0;-)
Jag har ett sånt hår som är tjockt, mycket och växer i rekordfart.
MEN ... Jag har ett problem.
Jag måste klippa mig relativt ofta. Tyvärr. Eftersom varenda, VARENDA (!!!) gång jag kommer hem från frisören tittar jag mig själv i spegeln och tänker: "jahopp ... " - sen får jag gå omkring i flera veckor och vänta på att det "värsta ska gå över" och håret börjar pluppa sig igen.
Under en ganska lång tid har jag haft samma frisör och "funnit" mig i det här med att det inte blir som jag vill ha det varje gång (!). I höstas träffade jag dock en frisör som faktiskt fattade. Hon skar ur håret helt makalöst - och behöll formen och frisyren. Jag såg ut som plupp när jag gick in i salongen och jag såg ut som plupp när jag gick ut. Jag var överlycklig. Problemet: Hon finns ca 40 mil härifrån.
Men. Stärkt av upplevelsen i Umeå gick jag och klippte mig hos en ny frisör, här hemma, strax före jul. Jag förklarade mycket noga hur jag vill ha mitt hår, vad jag brukar göra med det. Hon lyssnade och det lät faktiskt som att hon förstod. Det gjorde hon inte. Eller också kunde hon inte med håret? Men jag vet att jag tydligt och klart sa: "Det får absolut inte vara jämnlångt. Det ska vara längre här, kortare här ..." Jag v e t att man ska höra av sig och klaga efteråt - men jag bara "orkade" inte. Jag har nämligen klagat förut en gång. Då skulle det rättas till och det blev värre ....
Nu, ungefär en månad senare, börjar mitt hår få lite nya längder och det kanske går att rätta till. Men jag har redan ågren för detta. För jag vill inte gå tillbaka till samma frisör. Jag vet inte om jag vågar prova en annan/ny. Nu ska jag visserligen till Umeå i februari (tror jag?) så jag kanske ska hålla mig tills dess? Men är det verkligen hållbart i längden, funderar jag. I och för sig älskar jag Umeå och större delen av Makens familj/släkt finns där så vi åker ju dit då och då men ...
Kanske lösningen är att spara ut håret?! Med den takten mitt hår växer i måste jag klippa det ofta, och behöver en "pålitlig" frisör, en frisör som fattar. Jag kanske är världens sämsta och svåraste konsument när det gäller det här, men håret är ju väldigt viktigt.
Jag har haft helt vansinnigt långt hår förut. Då var det dessutom härligt rågblont och när jag flätade det i två tjocka flätor på varsin sida om huvudet och det faktum att jag dessutom vägde ca 100 kg gjorde att jag såg ut som Hagbard Handfastes fru- Helga, så här typ:
Intet ont om Helga, men ... that's just not me ...
Så.
Mina alternativ:
1. Sluta klippa mig.
2. Vänta till nästa gång jag ska till Umeå och hoppas att frisören är lika bra/pålitlig andra gången (det har nämligen också hänt förut. Första gången en frisör klipper mig blir det hur bra som helst, nästa gång helt katastrof...)
3. Gå och klippa mig hos "vem som helst", hoppas på det bästa, lida i några veckor, och klippa mig igen.
What to do ... what to do ... ?
/Surstruten
Surstruten Strikes Again
Ok, nu får bloggen en egen kategori som heter "Surstruten" där jag kan blogga när jag är på lite humör. Händigt va?
Det här är klippt ur tidigare nämnd föräldratidning, ekonomiska råd är temat om någon missar det:
Ytterligheter, eller vad? Trött blir jag.
Igår kom jag på att det är en knapp vecka kvar till Julafton och det fattades ett par julklappar och kläder till mig. Så jag drog iväg ned på Byn. När jag kommer in i en av butikerna och expediterna får syn på mig drabbas jag av en känsla av att jag är något som katta just släpade in. Så oerhört högdragen min och ingen hjälp fick jag. När jag sedan gick till kassan så blev det annat ljud i skällan eftersom jag köpt en av de dyraste sakerna de hade i butiken (vad kan jag inte avlsöja för det är en julklapp).
Sånt blir jag också så jäkla grinig på.
OK - jag hade spillt välling på mina svarta byxor.
Ok - jag hade samma jacka som jag har på mig här hemma när jag är ute hos djuren (jag tog fel i brådskan).
Ok - jag har en frisyr som ser ut som plupp (fast den hade jag gömt under min val-mössa)
På det hela taget ser/såg jag ut som nåt som cirkusen glömde kvar när de drog vidare - men ska man inte få samma bemötande som de mer välputsade människorna? Vi bor i ju i ett mindre samhälle och hade jag haft mer tid hade jag valt att åka till nästa samhälle för det finns tyvärr inte så många butiker att välja på. :-p
Så kan det vara. Nu över till:
GLADARE TING!
Strax ska vi smyga över till närmsta grannarna och dricka lite glögg (?) och mysa till lite. Om några dagar drabbas vi av invasion av släktingar som ska fira jul här och det ska bli så mysigt - hoppas jag?! Jag fattar inte hur vi ska rymma all mat i kylskåpet men det är väl som brorsan skrev på Facebook - vi har ju en jordkällare! ;-)
Family is calling!
Agnetha
Det här är klippt ur tidigare nämnd föräldratidning, ekonomiska råd är temat om någon missar det:
Ytterligheter, eller vad? Trött blir jag.
Igår kom jag på att det är en knapp vecka kvar till Julafton och det fattades ett par julklappar och kläder till mig. Så jag drog iväg ned på Byn. När jag kommer in i en av butikerna och expediterna får syn på mig drabbas jag av en känsla av att jag är något som katta just släpade in. Så oerhört högdragen min och ingen hjälp fick jag. När jag sedan gick till kassan så blev det annat ljud i skällan eftersom jag köpt en av de dyraste sakerna de hade i butiken (vad kan jag inte avlsöja för det är en julklapp).
Sånt blir jag också så jäkla grinig på.
OK - jag hade spillt välling på mina svarta byxor.
Ok - jag hade samma jacka som jag har på mig här hemma när jag är ute hos djuren (jag tog fel i brådskan).
Ok - jag har en frisyr som ser ut som plupp (fast den hade jag gömt under min val-mössa)
På det hela taget ser/såg jag ut som nåt som cirkusen glömde kvar när de drog vidare - men ska man inte få samma bemötande som de mer välputsade människorna? Vi bor i ju i ett mindre samhälle och hade jag haft mer tid hade jag valt att åka till nästa samhälle för det finns tyvärr inte så många butiker att välja på. :-p
Så kan det vara. Nu över till:
GLADARE TING!
Strax ska vi smyga över till närmsta grannarna och dricka lite glögg (?) och mysa till lite. Om några dagar drabbas vi av invasion av släktingar som ska fira jul här och det ska bli så mysigt - hoppas jag?! Jag fattar inte hur vi ska rymma all mat i kylskåpet men det är väl som brorsan skrev på Facebook - vi har ju en jordkällare! ;-)
Family is calling!
Agnetha
